Seglad sträcka 13-04-02 till13-04-12 Så vände vi åter väster ut. Efter nästan ett år på Sardinien seglar vi mot nya mål, det innebär platser som vi seglade förbi på väg hit. Det finns så otroligt många hamnar att besöka på denna sträcka så det är svårt att bestämma vilka man ska välja.

Hamninloppet till Bosa. I väntan på bra väder förbereder vi oss för  sträckan till nästa hamn som är  Mao på  Menorca. En hamn med mycket historia.

Vädret hade varit emot oss några dagar. Men nu såg det ut att ge oss en lucka i motvinden inför de första 200 sj/milen till Menorca. Att det skulle bli så var vi inte så säkra på. Större delen av den här segligen mot Alicante var som denna film visar     Sardinia Menorca

Vi kom till Menorca och staden Mao som är belägen på östsidan och har en historia som gamal örlogsbas. Till Sjöss

När vi kommer så här års är det tomt på turism. Fortfarande en fantastisk hamn. Vid tio på kvällen när vi rullade in fick vi följe av ett delfinstim. Vilket välkomnande!

Samtidigt är det Menorcas stora import hamn så det råder full aktivitet på de inhemska, våren står ju för dörren och allt ska förberedas för turistsäsongen.

Här ses en del av den gamla staden.

Vi fick påhälsning av en rödnäbbad trut som var i det närmaste tam.

Vi har förtöjt vid en flotte som ligger ganska långt in i hamnen. Vid vårt tidigare besöket var det fullt med båtar här och en trevlig miljö med likasinnade människor från olika länder.

På Isla Del Aire står en gigantisk fyr, den upplyser sjöfarten vid Menorcas sydostligaste udde. Här kan man ankra om vädret tillåter.

Överfarten till Mallorca bjöd på alla väder. Från bleke till åska och frisk bris.

Väl framme i Porto Cristo på Mallis tittade äntligen solen fram. Varmt o skönt blandat med hagelskurar.

Här hade vi varit förut

Efter två nätter i Porto Cristo på Mallorcas nordostsida gick färden vidare. Promenader i det något ostadiga vädret med allt från hagel till behagligt solsken i denna mysiga hamn.Riktigt Aprilväder.Nästa hamn blev Ces Covetes. Liten hamn bredvid en lång obebodd strand, en av de få, på Mallis. 70 Euro, lågsäsong. Vidare runt till Arbatrax. Lyxig hamn för tyskar med stor plånbok. Lägenheter och hus för 70 till 80 miljoner. Fin o trevlig hamn. Vidare över till Ibiza och Santa Eulalia. Trevligt och lugnt ställe i försäsong. Två nätter på Formentera där knappt restaurangerna var öppna. Men tid för hemresa började och hamn till nästa resa var vi tvungna att hitta. Alicante, vi ringer och blir väl emottagna. Erbjuds en plats till bra pris och segling dit börjar. Vi lämnar tidigt och är framme vid tio på kvällen. Får ligga vid väntebrygga och vaknar nästa morgon i en fantastisk stad. Vilket vi inte trott. Härligt!

Som sagt efter en ganska seg insegling i Alicantes hamn fick vi lagt till. Kalle var överlycklig då det var en hamn för Volvo Ocean race. En vacker borg lyste upp kvällshimlen denna fredag kväll. vi fick en dag att fixa båten, se oss lite omkring och hem till Sverige på söndagen. En positiv och överraskande känsla. Alicante hade en själ.

Den långa piren som skyddar Alicante.

Alicante är ett gammalt resmål för många Svenskar.Det är en trevlig hamn och med en gammal stadskärna som är värt ett besök. Volvo Ocean Rase har sin hemvist här.

Efter ett uppehåll i Alicante seglade vi vidare mot Marocko och Melilla, en spansk enklav.

Volvo Ocean Rase strandpromenad är ett rekreations ställe för aktiva mäniskor.

Innanför båthamnen möts man av detta promenadstråk med ett myller av resturanger och butiker.

Efter Alicante så anlöpte vi Garruchsa där vi fick trängas för att komma in, med en kuling in i hamnen och efterföljande sjö så skulle tilläggningen bli dramatisk.

Bilden kan se idyllisk ut men här gick sjön in med en full kraft så vid tilläggning rök tamparna av ( 18 mm ) då hamnkaptenens mannar inte förstod att tilläggning i 1 meters vågor gäller långa tappar.Så denna hamn är inget att rekommendera när det råder sydvästliga vindar.

Kontroll av propeller är ett återkommande syssla.

När man pratar om Spanien så tänker man på bad och långa sandsränder, men det är inte hela sanningen. Dessa branta kustlinjer som vi möter dagligen är det mest förekommande efter den Spanska kusten.

Så efter 15 sjömil sv om Garruchsa möts vi av denna typ av kust.

En annan hamn som är en pärla efter Spanska kusten är San Jose ett underbart ställe utan massturism.

Här pågår en filminspelning med en hel armada av filmfolk, den här ribben är full med kamror och special upphängningar och de hade det tufft på havet då de var ute hela dan för att ta en sekvens på några sekunder.

Inloppet till denna hamn är inte den största jag set men det är definitivt värt ett besök. När du ringer eller ropar upp hamnkapptenen så säg inte att båten är större än 12 meter lång, i det fall du är 14 meter eller längre så är det ingen hamn för dig.

Tvärs över Medelhavet, efter ca 190 sjömil kom vi till Melilla, en Spansk enklav på det Nordafrikanska fastlandet. Seglingen hit gick i en stark trafikerande del av Medelhavet. Koll på aisen är ett måste, båtar kommer med stor skillnad i fart så att endast ha visuell kontakt är att chansa  med säkerheten.

Med 5 sjömil kvar märkte jag att skylvattnet började sina i avgaserna, att impellern inte var ok var jag helt klar på.Väl inne i hamn och en kabellängd kvar kom alarmet, inget vatten kom ut och mortorn var het.Tomgång fram till bryggan var enda alternativet då området vi befann oss i inte gick att ankra i. Efter mycket om och men var den bytt.

Den inre hamnen är reserverad för lokala båtar samt kommersiell sjöfart och färjor.

Denna vackra byggnad möter vi i början av Melilla. För övrigt skall denna stad vara en av de vackraste städerna i Spanien på grund av alla art deco hus.

Angörnings fyren till Melilla är en ståtlig byggnad men tama måsar som viste vad de ville.

Att komma nära fåglarna var det inga problem med, som alla vet som försöker fotografera fåglar är det inte alltid det lättaste.

Hamnkontoret är det mäktigaste vi har upplevt här i Medelhavet, om det hade varit lika mäktigt invändigt som utvändigt,hade jag varit imponerade. Men så var det inte, ingen talade Engelska och det var allmän förvirring om allt, vi viste inte vad avgiften skulle bli för den var inte inkluderande el så på frågan vad ett dygn skulle kosta fick vi ett svar som liknade jaså. vi betalade 50 euro i deposition.Så när vi checkade ut fick vi en trevlig överraskning.7 dagar med el och vatten betalade vi totalt 62 euro för och det var det den lägsta hamnavgiften hittills.

Jag undrar om vi är första båt från segelsällskapet BJK i denna hamn, det är ganska tomt på gästbryggan med båtar från norra delen av medelhavet. Kan vara de 90 sjömil som måste avverkas för att nå denna Spanska enklav.

 

Att det har varit en massa krigande om denna plats är en sak som är säkert. Melilla, som är Spaniens äldsta besittning på Afrikas fastland, togs från morerna 1496 och blev formellt Spanskt territorium 15 september 1497. Staden fick sedan utstå många angrepp av rifpiraterna, även under tidigt 1900-tal. Staden ingick  i protektoratet Spanska Marocko.

På stranden utanför en resturang fann vi denna skulptur vad för kultur han tillhörde gick att fastställa.

Efter att sett staden, bestämde vi oss för att se Marocko med bil och det var en upplevelse vi sent ska glömma. Att ta sig in i landet blev en smärre chock, scenen var som tagen ur en efterkrigsfilm från andra världskriget, jag vågade inte fota för risk att bli inburad så det gällde att snabbt komma i genom utan missöde. Det slutade ändå med att vi fick hela bilkön bakom oss att backa och det arrangerades en tillfällig parkeringsplats. Sedan blev jag förhörd av en tjänsteman om vad vi skulle i Marocko att göra. Det kunde slutat bra om jag inte frågat var det fanns några sevärdheter att besöka. Efter den förklaringen ställde jag inga mer frågor till men i skärmmössa.

Om vi nu bortser från gräns övergången så var landskapet fascinerande, denna kustremsa mot medelhavet var helt fantastisk men sitt blåa hav och märkliga berg.

Kusten kan också vara förrädisk med de hårda nord ost och västvindar som råder här.

Att Medelhavet är överfiskat är det inget tvivel om, länder med korrupta regeringar eller självutnämnda kungadömen som struntar fullständigt i vad mäniskurna gör med havet är heller inget nytt, att alla försöker få upp det som finns kvar i havet tills det är helt dött saknar helt betydelse. När vi ser dem sitta och försöka sälja fisken vid vägen förstår jag hur fruktansvärt deras livs situation är.

Lika underbart som havet är dessa berg de kallas Atlasbergen och påminner om en sagovärld. Denna del av bergskedjan kallas Rifbergen.

Märkliga berg

 Högre upp liknade bergskedjan de Europeisk bergen, men med en helt annan atmosfär. Atlasbergen är en bergskedja i norra Afrika som sträcker sig cirka 240 mil genom     Marocko, Algeriet och Tunisien. Bergens högsta topp är Jbel Toubkal i sydvästra Marocko, 4 167 meter över havet.

Vi hade som mål att ta oss till staden Al Hoceïma med båt, men när vi hört att det inte var någon bra ide så tänkte vi att en tur med bilen inte kunde skada. och helt riktigt detta var inte en hamn för turister. Ännu mer fiskebåtar och ett strul utan dess like. På väg tillbaka passerade vi nästa Spanska enklav. Penon De Alhucemas tillhör också Spanien en liten ö alldeles utanför  Al Hoceïma. Man kan ju undra över Spanjorernas ilska när det gäller Gibraltar, fast det är säkert en helt annan sak som man brukar säga. Efter denna utflytt var det dags att återväna till Spanska fastladet, vi kan sammanfatta denna vistelse i Mellila som en positiv upplevelse med många fina minnen och passa på att rekommendera ett besök om ni har vägarna förbi.

Gibraltar klippan från ost, sist vi var här hade vi vindar på 20 till 24 meter med oss, nu var skillnaden stor.

Till Gibraltar kom vi inte denna gång, men vi tog oss en tur senare på hösten för att titta till båten och då fick Tinka äntligen se detta berg. Dess innevånare känner väl all till men kan ändå inte förklaras utan måste upplevas.

Hamnen är ju fortfarande aktiv med färjor och fartygreparationer, men turismen tar över mer och mer.

Här på insidan ( öst sidan ) ser vi en utbyggnad av själva Gibraltar och det är ju helt i sin ordning med den globala översvämning av mäniskor som nu råder.

Efter ett kring åkande över havet kom vi åter till Estapona som vi hade tillbringat en tid i för ett och halvt år sedan. Vi stannade bara en natt för denna stad kände vi väl till. Nu var målet Ceuta en stad på andra sidan Gibraltar och en del av Spanien. Här är det mycket historia att se och ett måste för en långseglare att besöka.

Morgonen gryr i denna spanska enklav. En härlig blandning av kultur o religion. Marocco ligger runt omkring vilket märks i utbud av tebarer  blandat med tapasbarer.Huvudelen av byggnaderna är art deco och fantastiskt vackra, speciellt i kvällsljus.

På södra sidan av staden fanns en fin badstrand. Vi var där i tidig säsong så ingen massinvasion.

Som på många andra platser är ju gamla fort o borgar ett inslag. Runt Medelhavet förstår man att driften att försvara och bevara varit stor.

Här kunde man via sin dinge ta sig från båthamnen till stranden genom denna kanal. Kristallklart vatten, mycket vackert.

Som vi alla känner till, ja lite sanning med modifikation givetvis, har ju dessa enormt starka gudar runt medelhavet bland annat, åstadkommit stordåd. Gibraltarklippan klövs och  vatten strömmade in o medelhavet kom till. Lite kul är att efter vi tittat på bilden ser vi en meteor uppe i hörnet. Fantastiskt! 

Här är själva marinan. Vi träffade trevliga engelsmän som hade sin båt i Gibraltar, några som körde charter i medelhavet, en dansk man som legat där i 7 år men längtade hem. V har sett en del av detta lite överallt, det är viktigt att inte fastna. Från Ceuta gick det båt och helokoptertrafik till Spanien. Väl värt att besöka.

Efter två dygn gick resan vidare. Semestern närmade sig sitt slut och som alltid skall båten vila på ett bra ställe Vi gick över till Rota, mittemot Cadiz. En mysig hamn och trevlig stad. Där hyrde vi bil och styrde kosan till Sevilla. Eventuell båthamn eller upptagning kunde bli aktuell. Andalusien i juni är fantastiskt. Resan dit fick oss att tappa andan. Gula solrosfält, vingårdar och fantastisk grönska o natur.

Besvikelsen var stor när vi såg upptagningsplats o hamn i Sevilla. Båtar på land som inte fått någon kärlek på många år och smutsigt vatten i floden. I juni dessutom 40 grader. Nej, båten fick upp i Rota. Trevliga människor, bra priser och fin båtuppläggningsplats. Peter Pan på väg till sin tre och en halv månad på land.

Tillslut är vi tillbaka i det stora havet Atlanten, det kan kännas märkligt att poängtera det men för långseglare är det viktigt att ha reda på vilket hav man är på. Vi är nu på platts i Routa och tycker att det är en helt Ok hamn att lägga upp båten för en längre tid. Det är veckan före midsommar och vi är på hem för ett uppehåll på seglandet. Efter nästa 2 år i Medelhavet drar av vi nu norr ut för att åter tillbringa en tid i närhav ( nordatlanten och nordsjön) men innan dess ska vi förbi Irland, Scotland och Norge som inte har det bästa vädret men har det bästa äventyret och det vildaste natur. Mer om det senare för nu ligger Portugal med sina nordliga vindar och trycker oss tillbaka så vi se nu fram emot den bistra verkligheten som vi en gång kom ifrån.