Nu seglar PeterPan vidare ut i värden, efter 2 år på land ligger han nu färdig för en resa utan slut.( Se peterpans hemma hamn          www.youtube.com/watch?v=LMjyrEVkpIU

DSC07501

Efter ett planerande och packande kom vi äntligen i väg. Den 22 augusti kom vi i väg, mycket var nytt så vi var bereda på att saker och ting kunde hända. Överfarten till Arendal gick bra, märkte att man inte varit på sjön på ett tag. Alla dagar har startat lika dant. Fint väder slutar alltid med en liten kuling. Kristiansand visade upp en fin himmel efter en dag på havet.

DSC_0187

Vi passerar åter Korshamn för vi har alltid en längtan till detta lilla samhälle innanför den sydligaste fyr i Norge Lindesnes Men denna gång fick vi oss en tankeställare, att pasera denna väg kan bli ett vågspel om det står kraftig sydkommande dyning utanför denna hamn. 1.5 sjömil väster ut mot Farsund öppnar sig kusten och dyningen sätter båten i våldsam pendling, vi pendlade från o till 25 grader på 1 minut och det kunde ha stält till det ordentligt om vi inte hade varit riktigt sjöstuvade.

DSC07528

I Fasrsund tog vi en dag vila och såg på staden som vi alltid hade passerat så fort som möjligt på tidigare seglingar. Har en ö inne i Lyngdalsfjorden

skada-2

Något som har genomsyrat denna segling är oförutsedd händelser. den första i raden är att radarskärmens fäste går av och ställer till en del förseningar i vår tidplan. Vi hade planerat en service på nya motor och nu tillkom reparation av radar och gps.

DSC07540

Här i Egersund  börjar västlandet på Norge. Förutom ett bedårande landskap så är havet här skoningslöst om du inte är rätt förbered.

DSC_0749

Man kan säga att här börjar vi inse att vår tidplan kommer att ses över. Reparationer och servis på motorn tar längre tid än beräknat, men det har sin tjusning, vi lär känna Egersund och möter många trevliga människor som blir ett minne för livet.

dsc_0782

Efter en ganska behaglig överfart till Shetland Lerwik så möts vi av båtar som kommit från Färöarna. Några hade till och med seglat från Newfondland via Grönland och Island. Magnus och Sara från Göteborg i första båten har varit ute i 3 år och var nog glada att komma hem.

g0061059

Lerwik är och förblir ett måste i dessa vatten, historia och närhet till ett forntida arv av vikingar och dess härjningar på mins man av. Att ta sig hit i deras långskepp med knapphändig navigations kunskaper måste käft en och förlisning. När man vandrar runt här så återkommer alltid frågan hur såg det ut för typ 100 år sedan, du kan få en uppfattning på de museum som är fantastiska men ändå att bara se detta för en timme eller dag skulle vara värt mycket.

dsc08150

Att segla är att flyga och här finns fåglar som är bra på detta. Här ser vi en stormfågel som spanar efter något att äta. det behöver väl inte nämnas att denna del av värden är ett eldorado för dessa fåglar.

dsc08178

Jag har alltid fascineras av den typ av hus man använde och byggde tidigare. Här ser vi ett mindre sådant stenhus med en eldstad, ofta hade husen två eldstäder.

dsc08188

Och så dessa  vackra båtar att de var optimerade kan man förstå, de väder som väntade där ute på öppet hav krävde de bästa och säkraste båtar som den tiden kunde bygga. Vad dessa herrar kunde om havet och strömmar skulle vara intressant att höra.

dsc08189

Den gamla fiskehamnen där denna skylt är uppsatt på visar hur samhället såg ut en gång i tiden. I detta område ligger också ett museum som visar hur man levde och försörj sig på Shetland väl värt att besöka.

dsc08215

Med bussen tar man sig tvärs över ön till den gamla huvudorten Scolloway, det är en fantastisk upplevelse att vandra runt i denna borg och känna atmosfären från en gången tid. En och annan pub finns också att besöka.

dsc08230

Vi hade nu varit inblåsta i en vecka och kom i väg den 13 september, det hade då blåst syd ost ett tag med vindar runt 40 kn, så när vi lämnade Shetland med en prognos med västvind så såg allt lovande ut. Kursen var Orkney rent syd så det såg bra ut. Efter att lämnat Shetlands södra udde dog vinden och den gamla dyning som forfarade påtaglig fick nu möte med en nordvästlig dyning som inte var med i våra beräkningar. Att ha två dyningar som möts under båten och ingen vind är ingen höjdare. Det blir åter till vår gamla favorit Fare Isle som vi styr vår färd. Vi har varit här tidigare så vi är väl förtrogna med hamnens inträde, men saker och ting är inte alltid som man tänkt sig. Vi angjorde hamnen i total mörkret och i en fräsande dyning, 150 meter innan vi når land får vi angöringsfyrens först blink och saken är klar vi är i hamn efter en lång dag med mycke dyning och ingen vind.

g0141179

Vi hade legat utanpå en dykbåt under natten men blev tillsagda att flytta på oss omg. för det var något som skulle hända. Vi lurade på vad som var på gång, skulle det vara en större båt på väg in eller vad?Det är inte enkelt att förstå en Skotte som talar snabbt och nervöst kl 0600 en disig morgon efter en magstark segling dagen innan. Denna rusch anledning var att årets frakt av får skulle ske. Det betyder att alla som har ett får eller mer ska på båten så fort som möjligt. På Fare Isle  finns en lokal båt som ombesörjer alla transporter och är som en livlina för alla de bofasta på ön. I efterhand förstod vi att öborna var lite upprymda då detta var med stor säkerhet deras leverans dag av det som är deras huvudinkomst. Med andra ord så förklarar det detta bråkande uppvaknande. Han i båtfårahagen är den nya skepparen på denna livlina och det påtalades så tydligt för mig att jag förstod senare att det var en stor sak på ön med ny skipper.

karta

På bilden befinner vi oss mellan Shetland och Orkny och den segling vi nu har bakom oss är enligt den gula linjen.

dsc08285

Efter ett häftigt uppvaknande och en god frukost var vi redo att segla vidare från Fair Isle. Klockan sex på morgonen gick vår färd vidare till Stromness på Orkney öarna. Senast vi var där, 2010, gick vår resa i motsatt riktning, hem! Hit går färjan från Scrabster i norra Scotland. Den är utgångspunkt för alla som inte tar sig med egen båt till denna fantastiska ögrupp.För att få folk att stanna där har man olika aktiviteter. Sist en karneval, där alla gick man ur huse och hela stan var en stor fest. Denna gång Jazz och Bluesfestival, trevligt!

dsc08289

Efter ett par dagar var det dags att röra på sig igen. Mål Yttre Hebriderna.Efter att seglat förbi Man of Hoy, igenom alla strömmar, närmar vi oss Scotland. Dyningen är rätt jobbig efter all vind. Vi bestämmer oss för att lägga oss för ankar i Loch Eriboll. Fel vinkel mot Hebriderna och komma till en klippig kust mitt i natten ville vi inte. En ganska lugn natt med självaste sjöodjuret Nessie bredvid!!!

dsc08293

Glada i hågen seglar vi iväg på morgonen. Blankt som en spegel, ok mörka moln, men lugnt. Ut ur denna vackra vik och upp med seglen. Solen kommer fram och vi går mot Nordväst. Försöker hålla ut från Cape Wrath, strömmar , vind och vågor kan göra det jobbigt. Det börjar blåsa kraftig och bestämmer oss för att slå. Då händer det, vinden ökar och pendlar 20/26. Vågor upp till fyra meter gör att vi får hoppa Yttre Hebriderna och försöka ta oss till närmsta hamn. Loch Berveri en liten fiskehamn i en annan fjord blir målet. Efter ca 8 timmars helvetesresa kommer vi till inloppet och till slut till den lilla gästpontonen. Detta var något av det värsta vi varit med om. Utmattade och lyckliga var vi i säkerhet. Tinka

capewrath[1]

Den 18 sep seglar vi ut från Loch Eriboll som är en fjord i nordvästra Scotland. Vi har drygt 35 sjömil till Loch Berveri och vi ska passera Cape Wrath som är omtalad för sitt utsatta läge. Vi lämnar Loch Eriboll i ett strålande väder två gribbfilssajter  beskriver 10 till 15 kn vind från sydväst och ett lugnt hav. Efter vi passerat Duslic, en bränning utanför Cape Wrath, visste vi att vädret skulle ändra sig. Focken åkte upp och storen revades och vi såg fram emot en kryss i 10-15 kn men visste att det kunde bli det dubbla i bland. Aisen visade att ett fartyg var i kollisionsfara med oss, men att det aldrig kom närmare än 0.6 sjömil var vi nu vana vid. Mycket riktigt så skar lastbåten in mellan oss och fyren. Vi är så imponerade av Aisen ( Automatic identification system) det tar bort en massa spekulerande om hur vi möter och passerar andra båtar. Vi misstänker att det kommer regn, men vad vi inte förstod var att i regnbyn fanns också massor av vind. Regnet var så kraftfullt att lastbåten vi mötte försvann i regnet. I ett normalfall skulle vi vänt och seglat tillbaka men med tanke på hur länge vi skulle behöva vänta på bättre väder så gav vi oss inte utan ett redigt försök att segla se sista milen ( som blev 27 sjömil i stället för 15) Att återge en situation som denna är inte enkelt, men att döma av bilden ovan så är den en fingervisning om denna  kusts utsatthet. Båten på bilden är inte den vi mötte, men visar hur det ser ut en dag med relativt bra förhållande. Ett mått på vindhastigheten är att det är omöjligt att tala till varandra utan att skrika rakt in i örat på den man vill säga något. Att missa i en stagvändning och få en brytande sjö i vindögat innebär att du hänger i ratten för att inte fara ur båten. Båten väger 12 ton och är 12 meter lång, allt detta ska framåt i 3-5 meter brytande sjö med en motvind på 20-25 meters vind, är det att ha naturkrafterna mot sig. Vad var alternativet ? Jo segla tillbaka skulle en vanlig semesterseglare givetvis gjort. I vårt fall så kändes det ganska tragiskt, först tillbaka till Inverness 3 dagars segling, genom kaledoniska kanalen 5 dagar, och så missat allt det vi ville se, nej det var värt ett försök och det gick bra samt en massa lärdom om hårdvinds segling.

DSC08351

Efter denna spökresa fick vi unna oss lite plåster på såren. Att komma över en hummer för 10 pund är inga problem på dessa breddgrader. Nytt för i år är ett kapell som endast täcker halva sittbrunnen, det har varit och är en topp grej.

DSC08374

Kinlochberveri som hamnen heter har en del att förtälja, det är en fiskehamn som EU har sponsrat så den är lite överdimensionerad. Hur många båtar som landade sin fisk här var svårt att få en uppfattning om. Men ett stopp här om man har vägarna förbi är ett måste. Vi blev inblåsta här ett tag så vi fick ju utforska alla aktiviteter, som när en båt hade levererat sin last och en fiske aktion skulle äga rum. Vi tittade in som är vanligt när det är en aktion på gång. Skillnaden här var att vi fick välja fisk till middagen av skepparen på båten. Vi valde kolja och det är nog det bästa val vi har gjort på länge när det gäller fisk.

DSC08348

Här lämnar fiskebåten hamnen för nya äventyr på dessa tuffa vatten.

DSC08398

Nästa hamn blev Loshinver, även detta en fiske hamn men med inslag av turism. Vi kom knappt hit innan det brakade i gång igen. Med vindar upp till 60 kn var det svårt att vara i båten. Jag förstår att många vill komma förbi Scotland så fort som möjligt när man tar denna väg i stället för Engelska kanalen på väg söder ut. Men om du inte har så bråttom så finns det många fina ställen som inte finns någon annan stans i världen. Men uppleva en sådan här kväll med öppet vatten är ju inte så trevligt.

dsc08483

Mina första resor till Scotland som bilburen blev jag påmind om dessa hjortar. De var som våra älgar, de fanns överallt men det var ingen som såg dem på den tiden. Nu såg vi dessa fina djur nästan överallt, som här på Loshinver fotbollsplan. Helt orädda och trivdes utmärkt med de snälla besökarna.

dsc08466

Att vandra i dessa områden är väldigt populärt, det är som en egen livsstil det påminner om oss båtfarare på något sätt.

dsc08496

Så här låg vi i Loshinver kanske inte värdens bästa hamn men ändå ett besök värt. Här åt vi de godaste kräftor vi någonsin smakat. ( 2 kg 20 pund )

dsc08522

Efter ett par veckor lägger sig vinden och vi får komma lite mer söder ut. Här i hamnen Portree låg vi i en boj och det kan jag rekommendera att ankra här bland alla bojar slutar nog med ett dykarbesök.

DSC08552

Nu var det fina vädret tillbaka och vi sveper under bron till ön Skye. Sundet mellan Skye och fastlandet om man nu kan säga så om England är ett riktigt ström hål. När man går igenom ska man se till att inte strömmen är i mot och att det inte är springflod. Dagens etapp gick till Mallaig värt ett besök.

dsc08856

Nästa hamn är Tobermory, en populär hamn med fina restauranger och krogar. Här är också en golfbana av ett annorlunda stuk, kanske inte den bästa men med en bedårande utsikt. En dag hade vi delfin uppträde och det var nära att de hoppade upp i våra båtar så nära var de.

IMG_3634

Tobermory golf klubb får man spela med fantasi, hål 1, vad du ser är en 4 meter bergvägg 20 meter framför dig sen ser du inget mer. Jag tog drivern pegga högt å drog till. 180 meter längre fram och 15 meter upp ligger bollen perfekt för inspel, dan hade börjat bra.

dsc08911

Mull heter ön som Tobermory ligger på och är ett måste om man är i närheten. Det spelar ingen roll om du kommer med bil eller båt, hit måste man bara. Vi hyrde en bil på macken i hamnen ( att hyra bil här var det enklaste i värden, uthyraren var också bilmekaniker så för att komma in i själva uthyrningskontoret har jag först passerat under en bil som förvisso är upplyft med en billyft, därefter hoppat över många bra grejer och reservdelar innan jag når själva disken. Gubben ber mig ta plats i stolen, som för övrigt är allas stol, det märks på slitaget. För övrigt var nog detta stället man gjorde allt på, ni vet man åt här, skev fakturor, tog betalt, ja i princip gjorde man allt här. Jag satt med andra ord i själva centrum av denna affärsverksamhet. Gubben tog fram ett papper jag skrev in hur gammal jag var han tittade på körkortet kollade på MasterCarden och saken var klar, allt gick på 5 minuter. Han visade i vilken riktning bilen är, och vi hade hyrt bil på det snabbaste sättet under min livstid. Var med om något helt annat på Teneriffa för ett tag sedan, där det nästa blev hand handgemäng mellan uthyrare och kund.)  Nu lite om själva ön. Mull är fantastik här finns allt från gamla slott och borgar till en makalös natur och ett trevligt bemötande. Missa inte ön om ni är i krokarna.

dsc08999

Efter Mull seglade vi nu till flera hamnar söder ut. Vi börjande nu inse att tiden var emot mot oss. Vårt mål var att ta oss till Frankrike eller Irland innan vintern med det hade vi redan förstått i Norge att den planen inte skulle hålla. Så nu bestämdes att vi stannar här. Detta innebar att vi seglade runt såg platser vi inte sett förut och hade det bara gött. Något vi inte hade för avsikt var att gå Crinan kanal nu blev det så och det var nog på ont och gått. Vi träffade trevliga Skottar som vi hjälptes åt att slussa med och som vi sedermera även umgicks med både på krogen och golfbana. Apropå kanalen de var ett riktigt sketarbete att ta sig i genom, ta inte den vägen om ni inte måste. Nästan alla slussar var manuella så då kan var och en förstå viket rännande det var upp och ner på dessa stegar och lejdrade. Du kunde också köpa denna tjänts för 6-700 kr så hade vädret varit bättre så hade vi seglat runt udden som vi nu hade genat över.

dsc09002

Tarbert blev nästa ställe en liten by på östsidan av Peninsula of Kintyre också här trevliga människor och en bra hamn. Hit seglar många från Glasgow och omnejd, vi närmar oss nu mer bebodda orter och inser att vi kommer att stanna någon stans här.

dsc09006

Här den gamla borgen i Tarbert med en otrolig utsikt över hamnen, jag skulle ge allt för den dag då detta var i bruk. Värt ett besök.

dsc09020

Arran blir nästa stopp, på nordost sidan ligger Loch Ranza här ligger man på  boj och lägger en peng i en typ av brevlåda så är hamnavgiften avklarad. Här är inte så mycket av pubar och restauranger men det finns en trevlig golfbana och ett destilleri.

dsc09017

Om golf står för dagen får du sällskap av dessa vackra hjortar, när vi spelade hade de parkerat 20 meter framför utslaget så vi frågade oss vad händer om vi missar utslaget och träffar någon i gänget. Vi fick inget svar på detta då jag för en gång skull träffade bollen skapligt.

dsc09015

Denna vik är också att rekommendera , det går en buss runt ön och det finns massor att se.

dsc09023

Troon blev vår vinterhamn och här trivs vi med allt. Bra pris för båtplatsen trevligt bemötande bra lokaliteter och nära in till stan.

dsc09024

Och att inte förglömma här vann Henrik Stensson Sveriges första seger i The Open golfens anrikaste tävling. Hit återvänder jag å Tinka den 27 mars för att åter ta upp seglingarna i dessa vatten. Och förhoppningsvis i bättre väder

Kopia av DSC00967Vi är tillbaka i båten med en del göromål. Planen är att segla 2 månader och sedan hem i juni för att möta den svenska vår och sommar. Men som alla seglare vet så är det alltid en massa men. I vårt fall var det propellern.

 

DSC09231Vi lämnar Troon efter 6 månader och kan inget annat säga att denna hamn är helt ok har det mesta i service samt en trevlig personal. Spelar man golf så är det ett Meka. Trevlig by med Schottisch ögon sett.

DSC09229

Vi kom seglade tillbaka till Arren men nu i södra delen av ön. det var inte värdens bästa hamn för det var ingen brygga att lägga till vid. Så det var att ta gummibåten till land, inte nog med det den långgrunda viken vi låg i var helt torrlagd vid lågvatten. Det innebar att vi fick planera våra strandhugg efter tidvattnets skiftningar.

DSC09248

 

Så här såg det ut när högvattnet var inne det var 1,5 meter vatten vid piren när vi la till 4 timmar senare hängde gummibåten i förtöjningstapen och vattnet var borta. Vi lärde  oss då att det var lika viktigt nu när man går i land som vi segling i dessa vatten att ha koll på tidvattnet.  Ön i bakgrunden är Holy Island och gästades av buddister och ansågs som ett heligt näste för den typen av folk. Ön ägs nu av Samyé Ling buddhistiska gemenskapen , som tillhör Kagyu skolan av tibetansk buddhism . Bosättningarna på ön inkluderar Center for världsfred och hälsa , grundad av Lama Yeshe Losal Rinpoche , norr om ön. Detta är ett miljövänligt bostadsområde för kurser och retreater som utökar det tidigare lanthuset. Den har sol vatten värme och en vass-bädd avloppsbehandlingssystem. Tillvägagångssättet från färjebryggan är dekorerad med tibetanska flaggor och stupor . På södra änden av ön bor ett samhälle av nonner som bedriver treåriga reträtt.Resten av ön behandlas som ett naturreservat med vilda Eriskay-ponnyer , Saanen-getter , Soay får och omplantning av inhemska träd. Det sällsynta Rock Whitebeam- trädet finns på ön, en väsentlig länk i utvecklingen av Arran Whitebeam-arterna, Sorbus arranensis , Sorbus pseudofennica och Sorbus pseudomeinichii . Dessa är inhemska och unika för Arran. Det finns en regelbunden färjetrafik från Lamlash, och ön är populär bland semesterfirare som bor på Arran. Den vanligen bosatta befolkningen registrerades som 31 år 2011, [2] en ökning från 13 år 2001.

IMG_0739

Så var det där med vädret, I Sverige ondgör vi oss ofta om vädret, metrologer lovar ofta det ena efter det andra å verkar mer vara mån om sitt utseende än det väder som ska komma. Här skiter folk fullständigt vad det ska bli för väder, skulle solen komma fram så är det ok, som bilden visar så förekommer alla typer av väder på en å samma dag. Tulpaner i blom samtidigt som det snöar, jag tycker det säger allt.

IMG_0744

Vad gör man då i detta landskap, vi spelar naturligt vis golf. Här ligger ju golfbanorna tätt så det är bara att sortera bort de mest exklusiva så blir inte grennfile allt för stor. Här spelar vi på den fina banan Shiskine som är en uppskattad bana med spelare från hela värden kolla på denna sida om du tycker om golf, http://www.shiskinegolf.com

DSC09296

 

DSC09301

 

IMG_0787

DSC09368

 

DSC09332

 

DSC09306

 

IMG_0781

 

 

IMG_0773

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ung man Hur får man intresse för segling som fullständigt tar över ens liv ? Det är inget man får det föds man med. if Mitt intresse för havet och dess olika miljöer började  i unga dagar. Mina föräldrar var ju som de flesta angelägna att komma till västkusten på helger och semestrar. På den tiden ringlade trafiken sakta men säkert genom Uddevalla ut till de olika semesterorter utefter kusten. Jag och min bror Paul hamnade sedermera på Skaftö och närmare bestämt intill samhället Stockevik. Våra föräldrar Stina och Bernt hade här funnit en tomt som vi byggde familjens egna sommarställe på. Hit skulle vi åka och uppleva många fina dagar vid havet. Mellan Stockevik och Kristineberg ligger en hög bergskam som jag ofta återkom till, här finns en plats som du kan se upp till Smögen i nordväst och i sydväst Gullholmen och Härmanö, däremellan ligger havet som en stor evighet och en längtan att få erövra. Vi denna tid kunde man se Ingmar Johansson stråtrålare komma in efter fiske och hur tumlare jagade makrill och sill mellan Skaftö och Gåsö. Det var här mina drömmar om havet väcktes. otterö Att ha förkärlek till havet är inte ett enkelt liv att leva, först blev det 10 år under yta som sportdykande fotograf. Men sen kom oundvikligen nästa steg, BÅTAR. Att man kan bli så fullständigt paralyserad av båtar är ett mysterium. Efter undervattenstiden insåg jag att vara ovanför ytan var ju också ett liv, vi hade nu varit 7 år på en ö utanför Grebbestad och jag insåg att livet måste gå vidare. Bilden är tagen av Jerker Norlander och visar en av de båtar jag byggde och seglade under några år, huset i bakgrunden är mitt hem och ligger på Ottreö utanför Grebbestad. !cid_DDEF2511-9258-402F-B69A-ACFB88BDCE1F Intresset kan svalna för båtar om man inte stöter på en likasinnad. Det gjorde jag, det värsta med denne var att han var och är ännu mera förlorad i båtar än jag.Det skulle visa sig att en brand låg till grund för denna nya väg i livet. För att göra en saga kort vill jag ända nämna några incidentsier låg till grund för denna bekantskap.Senorita Helmsman var min första båt, den försöket någon elda upp.Skadorna som uppstod skulle repareras i Lysekil av en man som hette Samba. ( Bengt Nilson ) Denne Samba var en idespruta av alla de slag.Han förhörde mig om allehanda frågor var vid en fråga var , kan du svetsa i aluminium?På denna fråga svarade jag JA. Som underleverantör hade jag lärt mig att alltid säga ja på en fråga om vi kunde göra ditt eller datt, det kunde ju innebära arbete. Ett problem med skadan på Senoritan var att det gick inte att återställa sittbrunnen i originalskick. Lösningen blev teak, och teak innebar att en snickare måste till. Sittbrunen blir bättre än tidigare och vi får nu reda på att snickarn är den som behöver svetshjälp med aluminium. Han har då varit oanträffbar enligt Samba på grund av diverse spökhistorier som vi inte går in på här. Det bestämdes att vi skulle träffas och det skedde en vårdag i Vallbodalen när båten var klar hos Samba. Vi sitter i båten då en bil stannar till och vi hör någon komma upp för stegen. Det vi ser först är en skalmodell av båten Epsilon 25 och därefter kommer snickaren själv, han heter Arne och det ska visa sig att vi hade många projekt framför oss  . Efter denna dag ändras mitt livs inriktning och det byggs båtar och hus i en rasande fart.

18062009-DSC02226 De tre första åren med Peter Pan seglade vi i Nordiska vatten. Med halvfärdig båt gick färden till Norge och Danmark. Att segla till Scotland under 4 veckor kan innebära att plan B blir aktuell. En sydväst vind tog oss över Skagerack och allt såg bra ut för vidare segling mot Lista. 01082007-DSC01089Den vanligaste vägen för oss Skagerackseglare är över till Norska sörlandet, för att ta höjd för överseglingen mot Scotland. Sträckan Lynör – Lista kan vara en bra förberedelsetid till den annalkande överseglingen. I planeringen ska man vara medveten om vädrets nyckfullhet som kan spolgera hela seglingen till Sd. Vad kan då rädda en inställd seglig till Sd. Jo när ni planerar seglingen lägg 30% av denna tid på allternativ segling, att bli inblåst i veckor är väldigt påfrestande. Här ligger vi i naturhamn på ön Skiernöya utanför Mandal.DSC_0187Vad för allternativ finns det då på Norska kusten utefter denna sträcka. Har man inte varit här förut så är ingen risk för uteblivna uppleverser, Norska kusten påminner till en del av Scotland så läs på om Norska syd - västkusten det är en upplevese man set glömmer. Korshamn är en av många ställen utefter kusten.DSC02387 Vad händer då på en segling över nordsjön. Det händer inte mycke, man har kollat väder så du inte får kryss och är det sommar kommer du förmodligen att gå för maskin en hel del. DSC02295 Här ute på västsidan på Shetland stupar bergskedjorna 20 meter ner i Atlanten. Papa Stour  är ett måste om du uppskattar dramatisk kustlandskap. Här finns inga bekvämligheter bara en makalös natur. De två naturhamnar som erbjuds är helt ok. DSC02330 En vandring över ön blir ett minne för livet.DSC02242 Mellan Orkney och Shetland ligger en ö som jag  hade drömt om att komma till när båten blev klar. Och vid första tillfället kunder inte bli mer dramatisk. Vi startade från Westray som tillhör Orkney och skulle de 45 sjömilen mot ön Fare Isle. Det blåste 10-12 meter från syd och regnet tog bort all sikt. Vi kom till udden på Papa Westray och gjorde god fart i den sydliga kulingen, nästa ö som vi skulle passera var North Rolnaldsay  dit var det 15 sjömil. Nu försvann sikten helt och det var bara att förlita sig på radar och plotter. Vi viste att efter nord udden på North Rolnaldsay  skulle vi få hela havet på oss från syd. North Rolnaldsay  nordspetts passeras på en sjömils avstånd och vi iakttar att dyningen vi se slå mot klipporna är grov. Jag var medveten om strömsättningen var sydost 1-1.5 kn men det skulle inte vara några bekymmer bara vi kom ut från land. Man varnade för race sydost om vår kurs, så det skulle säkert inte ställa till det. Efter någon timma ut i Fare Isle Channel känner jag att något håller på att händ, vinden avtar och båten tappar fart. Detta är ju inget ovanligt det händer allt som ofta, fast nu uppenbarar sig en ny situation som jag set ska glömma. Först släpper vi ut alla rev och tror att det ska räcka, men det gör det inte det blir helt vindstilla. Alla vet vad det innebär, när strömande vatten möter vågor och som i detta fall grov dyning. In med genuan är inga större problem, men upp på däck och fram till masten för att rulla in storen blev ett balansnummer. Båten pendlar nu 20-25 grader från ena sidan till den andra, vi får nu surra oss ordentligt för att inte fara över bord. För en sak är säker, skulle någon nu lämna båten så är det 100 % säkert att finna och bärga denna person helt uteslutet. Det har skrivits åtskilliga historier om människor som fallit överbord och aldrig överlevt. Vi på PeterPan har istället för att skaffa allsköns utrusning för att bärga någon som ramlat överbord infört en regel, att aldrig vistas ute på båten utan säkerhets lina. Nog om detta, motorgång under dessa förhållanden är ett utav det sämsta scenarier man kan utsätta sig för. 3-4 timmar efter denna pers ligger vi förtöjda vid denna underbara ö och allt är glömt om det som händ för bara några timmar sen.  17062009-17062009-DSC02217 Väl inne i hamnen på Fare Isle möts man av ett fantastiskt lugn, vågor och dyning är spårlöst borta och ersätts nu av ett fågelliv  som jag aldrig tidigare skådat. Här häckar i första hand Stormfåglar och deras revirbevakning lär man inte undgå. För den som är sjöfågelintresserad är detta himmelriket. Du möter alla de sjöfåglar som finns i dessa vatten. Det är en fågelstation på ön som informerar om det mesta om fåglar och deras linsmiljö.

DSC02373

Här en gammal vält som användes när den enda vägen gjordes som förbinder hamnen och den södra delen av ön.

DSC02369

Södra delen av Fare Isle, detta är också byn där de flesta bor.

DSC02375

Södra fyren, här kan man hyra in sig om man så vill.

16062009-DSC02192-2

Syd väst om Fare Isle ligger Westray i ögrupper Orkney. Detta är också värt ett besök.

Här slutar berättelsen efter 8 års seglande nu ligger båten i Lysekil för renovering. 2016 går färden vidare med men då utan mål.

namnlöst-1

Detta är 4 veckors segling

DSC00397

Sista seglingen i detta äventyr gick från Porto da Póvoa de Varzim i Portugal till Otterö i norra Bohuslän. När jag återkom till båten hade vi en granne som var från Sverige vid vår sida. Det är inte så vanligt att få en Göteborgs båt till granne på dessa breddgrader. Hur som helst så var det Miss Blue som var på väg hem efter en tid på  det stora havet. Se deras hemsida http://bloggen.brbjorlin.com/ och upplev deras äventyr.

DSC00400

Bengt och Ritva lämnar Varzim några dagar före oss då jag saknade besättning som det ofta heter. Vi träffades vid några tillfällen på väg norr ut och utbytte några erfarenheter om hamnar och dylikt.

DSC00403

Fösta hamnen efter Varzim blev Viana do Castelo som är en av många möjligheter till en natthamn efter denna kust. Att angöra denna hamn i dåligt väder är ingen större risk då djupet är relativt stort i inloppet. Byn är trevlig och hamnen är ok.

DSC00410

Cyklande poliser är ett alternativ i dessa gränder, då vi var här såg det ut att vara en behaglig dag för patrullering.

DSC00413

Detta vackra skepp har fått sitt namn från upptäcksresande Gil Eannes som seglade på Västafrika år 1400 dock inte med detta skepp.

DSC00422

Från Viana do Castelo var det inte långt till Bayona som är ett måste för en långseglare. Här börjar en kust med många underbara hamnar och städer, ni som tänkt er denna väg ta god tid på er när i dessa vatten, från Bayona till La Coruna är en av de bästa kuststräckor på Atlantkusten söder om Biscaya.

DSC00460

Bayona är en trevlig och säker hamn, här finns mycket att se och har en trevlig strandpromenad runt den gamla borgen. Stan ligger på en bergsluttning och har många fina gränder att vandra i.

DSC00463

Är då allt bara bra här nere, nja inte allt är som vi är vana med den Svenska allemansrätten. I princip är alla öar som går att angöra reglerade på ett och annat vis, jag kan inte påminna mig om att en enda ö inte har haft någon typ av bestämmelse som har gjort det omöjligt att besöka med egen båt. För att besöka dessa turistfällor får du vacker ställa dig i kön med alla turister för att få en skymt av de olika öar som ändå finns även om de är få. Så läs noga igenom de bestämmelser som gäller för angöring av respektive ö så blir inte besvikelsen så stor, allt går ju att läsa om i Reeds. De öar som ligger norr om Bayona ser ut att ha bra ankarvikar men är omöjliga att angöra om du inte har tillstånd av berörd myndighet .

DSC00495

Vi seglade norr ut och kom till Porto Pedras Negras som påminde om den Svenska skärgorden när den är som bäst. Hamnen är trevlig men liten, här skulle vi ha stannat några dagar om vi inte hade 1500 sjömil kvar att segla på vår 4 veckor semester. Och det var många hamnar att se innan vi skulle vara tillbaka på Otterö.

DSC00503

Apropå att ankra, hur många spökhistorier finns det inte om ämnet ankra. Ni som är båtintresserad har någon gång kommit i kontakt med frågan vilket ankare som är att rekommendera för var och ens behov. Man läser tester efter tester och är lika förvånad varje gång resultatet redovisas. Det stämmer ju aldrig med ens egna erfarenheter, jag ska säga direkt att jag är en BRUSE are och det har inte med tester att göra utan erfarenhet av denna dragg. Skulle kunna skriva en hel bok om dess förträfflighet om inte detta hade hänt. Efter en natt utanför det lilla samhället San Francisco s/v om Mursia där vi hade haft vindar på 10 -12 sek från n/v hela natten kom vi till den trevliga hamnen Esterio bilden under för en natt i lä för nordanvinden. Vi gjorde ett par försök på högersidan i viken sett från söder men fick nobben varje gång. Vi kund se att botten innehöll en del stenar men var inte oroliga för då vi hade ankrat i detta tidigare utan problem. Men icke som icke inte denna gång, vi försökte 2-3 gånger och fick upp stenar som passade perfekt mellan flyna på Bruse. Hade min övertygelse om Brusens tillförlitlighet fått sig en tankeställare tro. Så över till vänstersidan av viken för nya försök, och som vanligt Brusen högg fast och jag backade på med halv maskin för att vara säker och där satt vi fast. Drog även upp ankarseglet på häckstaget för att slippa pendlandet då vinden var byig över berget. Nästa dag var det åter dags att dra vidare, med sedvanlig rutin så kör vi fram till ankaret för att inte belasta vinschen för mycket samt att låta båten lyfta upp dragen ur bottnen. Vi misstanke att den satt fast ordentligt efter gårdagens backande. Och den satt fast, det var bara att arbeta upp den med lite tomgång påmotorn så släppte den tills slut. Vad som sedan hände och hur det har gått till kommer att förbli en gåta, hur kom däcket över Brusen? Alla tips är välkomna. En erfarenhet rikare blev vi, en tamp i Brusens  övre främre del har vi nu konstant på plats, och jag litar nu som förut på denna dragg.

DSC00498

Puerto de Esterio är annars en trevlig vik att ankra i, det finns ett innanhav som blir i det närmaste helt torrlagt vid ebb. Skälva byn är ligger innanför bron ( se övre foto ) och har mysiga resturanger och enklare shopping.

DSC00514

Muros blir nästa hamn, här hinns alla faciliteter och är värt ett längre stopp.  Hamnen är nyrenoverad och vi möttes av trevliga mäniskor på marinan, i piloten läste vi att det var bra ankarmöjlighet, men det kan vi inte skriva på. Efter att studerat de båtar så ankrat där var vi glada att vi inte valde detta alternativ.

DSC00568

Efter en natt norr om Fisterra skulle vi nu runt ett av de mest utsatta sträckor för vind och sjö i detta område. Från Fisterra till  Muxia är det svårt att få en bra passage om du inte har tid att invänta ett bra väder. Vi fick nordlig vind 12-15 meter och då blir de ynkliga 20 sjömilen långa. Så ha tålamod vid denna passage och håll koll på de grundflak som finns på  denna stäcka.

DSC00726

Efter Muxia möter dimman oss åter, denna sträcka till La Coruna verkar vara ett riktigt dimmhål. På nerseglingen till Fisterra var sikten knappt 20 meter men nu uppenbarade sig en fantastisk kustremsa som vi gärna hade sett mer av. Dimma är ju ett av de stora bekymmern som vi seglare upplever någon gång. Vad vi upplevt med dimma är att vinden ofta är svag vid dessa tillfällen.

DSC00794

Västmärket utanför La Coruna är ett efterlängtat sjömärke för många, oavsett om du kommer från norr eller söder. Hamnen är ett av långseglarens stora mål, här möts många besättningar och här utbyts deras erfarenhet om att korsa framför allt Biscaya.

DSC00806

Två nätter La Coruna behövdes för att vinden skulle bli den rätta. Seglingen började åter i dimma men nu ännu tätare, så här nära land är båtar mindre och saknar AIS samt att de knappt syns på rader skärmen. Några mil utanaför udden Cabo Prior lättar dimman och sydvästvinden tar vid, de 8 meter som var utlovade blev 14-16 meter och överfarten ändrade skepnad. Plan 1 var att segla till Irland och via Scotland till Sverige men det planen fick överges när vinden avtog och ändrade riktning. Alternativet fick bli Franska sidan av Engelska kanalen. 170 mil återstod till Ile d´Ouessant när viden uteblev och räddaren Yanmar fick gripa in och göra sitt. Sista kvällen på Biscaya var en fin avslutning av södra Europa. Nu viste vi att en annan värklighet väntade nämligen Engelska kanalen, mer om detta senare.

DSC00869

Ön Ile d´Ouessant är den västligaste ön i Frankrike och säkert den mest utsatta, man skulle kunna jämföra den med Koster på västkusten . En mycket vacker ö med trevliga människor. Men först några ord om en fyr.Ni som har varit på båtmässa någon gång och besökt en monter för sjökonst har säkert sett fotot med fyren som överspolas av en monstervåg samtidigt som fyrmästaren har kommit ut för att se vad som händer. Om ni sett detta fotot av Jean Guichard och såg vågorna skölja över fyren får i alla fall mitt långseglarintresse sig en tankeställare. Men havet har flera sidor att visa upp, den här dagen när vi passerar ser vi varken monstervågor eller fyrvaktmästaren vi dörren. Se bilden ovan. Se även filmen  www.youtube.com/watch?v=AH02UMFTknI Lite fakta om fyren. Fyren är uppbyggd på en klippa med samma namn och är belägen 300 meter söder om ön Ile d´Ouessant. Byggandet pågick under åren 1904-1911 har du mer intresse av fyren så kolla Wikipedia.

DSC00853

Om denna ö är Frankrikes västliga utpost, som Koster är för Svenska västkusten så är skillnaden  stor. Tidvattnet och strömmarna runt denna kust är ett gissel. Hög och lågvatten tillhör ett av värdens mest extrema nivåer. En annan stor skillnad är maten. Hur som helst hade vi nu under denna tid ättid oss runt i vad medelhavsländernas grytor hade att erbjuda, och det hade väl inte varit en katastrof men det hade heller inte varit en höjare. Så kom vi då för första gången till det Franska köket under normala betingelser och insåg att god mat var något vi inte var bortskämda med. Förträng inte vad ni än ansar om Frankrike, är det något fransosen kan är det god mat. Hus  och hamnar är också av en annan livsstil än vad vi sett och upplevt tidigare. Att segla efter kust är att leva i den goda matens värd. Ta tid på er i Frankrike det är det värt.

DSC00871

Ännu en fyr med hjälpmärken, när hela Atlanten ligger på här med djup på flera km och en sträcka till Newfoundland kan sjön bli extrem vid dessa fyrar.

08022015-DSC00895

Nästa hamn vi seglade till blev Roscoff, här blev det ännu mer påtagligt att vi var i värdens största skillnader i hög och lågvatten. Att segla på denna kust ställer då krav på planering inför varje segling. Är etappen längre än 100 sjömil har det inte så stor betydelse, men är den kortare bör man tänka över sin segling. 2 till 3 kn motström gör SÖG outhärdlig, utgår samtidigt en bra vindriktning eller ingen vind alls blir det en lång dag på sjön med få seglade distans. Nu mera är de flesta hamnar djupa och då försvinner problemet med angöra eller lämna hamnen som ofta var frågan under skepparutbildning här i dessa vatten. Biden ovan är en för Fransmännen en normal hamn i dessa vatten, men numera anpassar dig även dessa mäniskor till hamnar som kan angöras på dyngnets alla tider.

DSC00922

Vidare till Guernsey och sina nervösas Engelmän, sällan man skådar stressade människor som här. Det påminde om Sandhamn en somardag med alla besökare, men här var det Engelmän som skulle hinna med allt samt vara så utåtriktad och fantastisk.

DSC01059

Cherbourg bilden ovan är en typisk stad för denna del av Frankrike, massor av båtar och ett pulsade krogliv. ( åter mycket god mat )

DSC01065

Värksamheten i hamnen hade sjöfåglarna tagit över, all verksamhet som hade med sjöfart att göra var ett minne blått.

DSC01083

Hamnen påminde om ett hög och lågvatten som är ett av värdens största.

DSC00932

Ett inte allt förstort bekymmer är sjögräs, att köra igenom ett sådan här bälte med flytande alger kan orsaka förstoppning i impellern. Dagtid har man möjlighet att se detta men under dyngnets mörka tid ser vi inget. Motorgång nattetid i Engelska kanalen är inte att rekommendera.

DSC01115

Här ser ni ( bilden ) bästa resturangen som serverar musslor. Passera inte Ostendee utan att smaka dessa musslor. Det är också en trevlig hamn med en stadskärna som inget saknar.

DSC01130

Denna restaurang och  yachtklubb ligger längst in i hamnområdet och är lite mer avspänd än de som man möter i hamninloppet.

DSC01139

Nästa land är Holland, och här ska vi besöka de kanaler och innanhav som det är känt för. Detta dämme som  avskiljer Groot Vuilbaard från havet  är av gigantiska mått. Vid normalväder så passerar havet in och ut på ett normalt sätt. Skulle ett oväder i kombination med ett extremt hög och lågvatten inträffa så stängs denna barriär. Åtskilliga konstruktioner av denna typ finns utefter Hollands kust för att motverka översvärmningar inåt landet. Vi stannade en natt i Roompor marin innanför dämmet och har svårt att rekommendera denna hamn.

DSC01174

Motvinden bestod och vi bestämde att segla på sjöarna innanför Amsterdam för att slippa kryssa upp till Den Helden. Det blev ingen lättnad med det beslutet, insjön Markermeer och Ijsselmeer var allt annat än lättforserad . Det tog oss två dagar att komma över sjöarna som hade en krabb sjö och kryss att erbjuda. Natthamn i detta sötvattens sjö blev Lelystad som ligger i gränslander mellan dessa sjöar. Att få båten överspolad av sötvatten är en härlig känsla och att motorn får två dagas sötvatten kylning känns bra efter 3 års frätande av saltvatten.

Lelystad

 

DSC01194

Den Helden är ett måste för alla som segar i dessa vatten. Fin hamn och en trevlig resturan. Stan är lite knepig att förstå men efter en del travande så hade vi lärt oss det mesta om stan. Vad vi missat var den kanal som är ett alternativ om motvinden skulle vara ett hinder för färd söder ut. Nordlig vind hade nu varit det stora gisslet för hemfärd till Sverige. Då gribbfiler är en ständig fråga så kom vi nu till ett avgörande. Skulle vi komma hem på utsatt tid eller ska vi åter lämna båten, men nu hävder det vi inte trodde var möjligt vinden vänder rån Nord till Sydväst 5-8 meter sek helt perfekt. Drygt 400 sjömil till Otterön, ska vi klara det på 4 dagar så måste vindriktningen vara syd till väst.

DSC01219

Hirsthals blev nästa hamn 325 sjömil varav 200 i grov akterlig vind fick oss att göra ett break. Det var fiskens dag här så det blev mycket trevligt. Danskarna var på ett strålande humör och solen sken och vinden la sig. Jag hade för avsikt att inhandla lite fisk för att ta med mig hem, i ett stort tält där jag förtog att det fanns fisk blev jag upplyst att fisken inte gick att köpa utan den hade lottats ut under dagen, men nu var det stängt och på väg att stängas. På väg från tältet hör jag någon ropa och jag går över till manen som överlämnar en plastpåse och samtidigt säger något på Danska. Att betala var inte att tänka på, utan gehör för betalning går jag mot dörröppningen och blir åter uppropad nu utav en dam som kommer fram och överlämnar en burk sill. Jag häpnar än en gång över Danskarnas givmildhet och ber än en gång om få tacka så mycket. Fisken som jag inte företog namnet på var marulk och inte nog med det marulkskäke var det i påsen. Vad marulkskäke är på Danska är inte å tänka på. Den smakade utmärkt och det gjorde sillen också.  Stort Tack till Danskarna. Glömde nästan säga något om hamnen, detta är en underskadad hamn för de som önskar det danska lugnet och gemytet är Hirshals en pärla.

DSC01305

Tidigt nästa dag lämnar vi hamnen, vinden syd väst 75 sjömil hem och det är lördag. Skagens turkos himmel lyser över oss och sista etappen har börjat. Vinden tilltar och kurs på Väderöarna känns bra. 1600 sjömil på 4 veckor häften motvind fick vi vara nöja med. 10 000 sjömil gick åt för denna tur till Sardinien och tillbaka och kommer att förbli ett minne för livet.( Se filmen https://www.youtube.com/watch?v=n9MUc0s1xNQ)

Nu ligger båten hos AA i Lysekil och får bästa vård en båt kan få. Jag ska nu återställa båten till nyskick med hjälp av experterna AA och HK som överöser mig med tipps. ( och tur är väl det )

Portogal Swe

Så här såg första etappen ut på vår hemfärd, det tog 2 veckor och var 340 sjömil lång.

_DSC1551

Kap Sankt Vincent       Detta är den första udde vi kommer till på vår färd hem. Den här bilden togs på julafton 2013 det blåste 18-20 meter/sek och gick 3 till 5 meters sjö, ingen bra dag för att runda.

24122013-_DSC1546

http://youtu.be/WF02_x9Lnls

_DSC2186

Men först några ord om Albufeira, denna lilla hamn intill själva byn c:a 1.5 km öster om hamnen har inte fått några lovord av seglare eller diverse hamnguider. Vi tillbringade nästan 6 månader här och kan därför medla en annan bild. Till en början är det tusen till femton hundra billigare att ligga här än de närmaste hamnarna som Lagos Portimao och Willamora som ligger i samma område. Att Lagos är en mer åretrunt hamn med mer aktiviteter på vintern är inget att säga något om, men ska man bara vara här en kortare tid eller åka hem i mellan seglingarna så är detta en utmärkt hamn.

_DSC2184

Det som var positivt är att vi kände oss välkomna och alltid vänligt bemötta samt att de människor som jobbade i hamnen med kranar och service var tillmötesgångna och hjälpsamma. Med erfarenhet från anda hamnar så är detta ett mycket bra ställa att ta upp båten på för underhåll.       _DSC2226

Först natten blev Portimao där det alltid ligger några långseglare, det är helt ok att stanna här någon dag eller två för det är ingen sjö som kommer åt båtarna. Däremot är det inte så bra om man ska handla och uträtta de diverse affärer.

_DSC1649

Vi passerar åter Sagres och ser vilken betydelse denna udde  har haft i historiens händelser, i dag ser vi mest turister och orädda fiskare på denna udde.

_DSC1650

Ta denna kompass som exempel. Här utbildades dåvarande sjömän till för vad havet och dess kontinenter hade att erbjuda för den som skulle tillbringa sin tid på havet.

_DSC2281

Sines som är en stor hamn för yrkessjöfarten har även en marina för oss fritidsbåtar. Det kan vara ett bra stopp före Cabo  de sao Vicente eller Lissabon om man har denna rutt att passera. 

_DSC2334

Sesimbra är också värt ett besök.  Här möttes vi av en tysk som hade kontrollen över marinan så här var det naturligtvis ordning och reda. Byn är enturist ort med alla de faciliteter som det innebär. _DSC2370

Väl framme i Lissabon, närmare bestämt Cascais,  möttes vi av båtar som bland annat hade anknytning till Sverige. Artemis bland annat som representerade  Sverige i Amerikas cup sist det begavs sig.

_DSC1731

En avstickare in till stan är ett måste, är du i dessa krokar måste du se denna stad. Den har så mycket historia att berätta så det får man  barainte missa.

_DSC1713

Alla dessa minnes platser och monument är bara ett måste om man är någorlunda intresserad av det förflutna.

_DSC2401

Efter Cascais var det inte långt till Peniche där vi träffade Mona Lisa och Tommy i båten Brynhild. De var också var på väg hem efter en tid från arbete och alla måsten.  _DSC2449

Efter en trevlig kväll med dessa Trollhättebor och lite huvudvärk gick färden vidare till Figueira Da Fos som är en säker hamn att angöra då det är på denna kust  ett måste att sätta säkerheten i första rummet. Det finns otaliga händelser efter Portugals Altantkust som vi långseglare ska ha respekt för.

_DSC2538

Lägg hamnen Povoa De Varzim på minnet om du är ute och seglar efter denna kust, detta är en marina med mycket bra villkor. Förutom att prisbilden är ovanligt bra så är alla väldigt positiva och vänliga. Ska du lämna båten här en längre tid så ska den stå på land för dyningen är besvärande vissa  tider på året. Här är nära till flyg hem ( SE ) och stan är relativt trevlig. Men nu bär det åter i väg.

 

 

 

 

Algarve

sfhDetta är seglad sträcka under hösten 2013

_DSC0952

Tillbaka i Rota för att sjösätta  båten och segla vidare. Men det blev en dyster upplevelse, firman som hade målat båten i botten och bytt anoder hade hamnat i chocktillstånd. Vi hade mött en tillmötesgående man med trevliga medarbetare och vi hade känt oss trygga med båten i deras händer. När vi anlände så var shop och verkstad stängd. Det satt en lapp i fönstret att om man hade ärende hit skulle man ringa ett telefonnummer som inte hänvisade till någon.  Vi gick då till hamnkontoret och fick beskedet att mannen med serviceverksamheten hade avlidit samma dag vi kom. Vem som helst kan ju förstå att den situation vi hamnade i blev dämpad. Först en tanke åt den avlidne och hans anhöriga och alla i hamnen som kände han så väl. Affärsverksamheten ser ni i bakgrunden och även båten till höger i bilden. Vi satt här och funderade på hur vi skulle gå vidare för båten skulle ju tillbaka i sjön.Det var att ta på filttofflorna och gå varligt fram för alla var väldigt nedstämda. Men efter lite prat och diskuterande tog alla mod till sig och allt gick bra med sjösättning och utklarering. Jag kan bara säja att mäniskorna här var väldigt tillmötesgående och vänliga oavsett deras situation och jag kan vekligen rekommendera denna hamn.

bild

Men tillbaka till vattnet kom vi, gubbarna som ska sjösätta båten var frustrerade för de fick nya bud hela tiden. Sista hindret för att sjösätta var dåligt väder, jag kollade gribbfiler och där var inget dåligt väder på gång.  Så det var bara att ta till en nödlögn så blev allt möjligt. När båten och vi var klara för avfärd frågade jag vad för väder de hade menat, det svar jag fick var att det skulle eventuellt ha börjat regna. Alltså, nu såg vi skillnad på vad som är dåligt väder och bra väder, det var ju bara vem som sa vilket väder det skulle bli som avgjorde vad som var dåligt väder eller inte. Förstår ni vad jag menar eller?

_DSC0970

Åter på havet, detta är bara ett måste efter 3 månader i land. Vädret visade sig från sin allra bästa sida under denna period.Det lägger vi på minnet, att i oktober är vädret fortfarande bra vid Algarvekusten.

_DSC0973

Första stoppet blev i Mazagon en hamn i flodmynningen. Hamnen var Ok men inget att vara i en längre tid. Vi stannade en natt och gick vidare till Ayamonte.

_DSC1000

Ayamonte ligger i nästa flod österut som bildar  gräns till Portugal. Denna hamn fick vi bara inte missa enligt goda vänner ( Gunnar Wallertz ) och det var en trevlig stad.

_DSC1004

Denna hamn var helt i sin ordning, här fanns alla faciliteter och helt i skydd för hårda vindar. Men det var en annan egenskap som skulle visa sig. Vi var påverkade av tidvatten som innebär ett och annat och tänka på. När vattnet kommer och går åker båten upp och ner, det innebär att när det är ner så måste det finnas vatten kvar så att båten flyter. I detta fall var hamnen djup nog för att klara båtar som vi ( 2.10 meter ). Vi insåg snart att det skulle bli ett gränsfall denna gång och förlitade oss på att de andra båtar som låg i hamnen. När vattnet sjönk så kom botten upp med besked,  vi  vet att när  djup instrumentet visar 2 meter så är vi i kontakt med botten. Men denna gång ställde sig inte båten på botten utan på något sätt bara sjönk vidare ner i massan som var under båten. När djupmätaren stor på 1.3 meter var båten fortfarande i normalt flytläge. Vad som här händer är att bottensegmentet är så löst att båten sjunker ner i denna lösa massa och inte fastnar eller tar skada. Detta är en ovanlig känsla och tar tid att lära sig.

_DSC1009

Här en bild från en öppen platts inne i Ayamonte, jag kan verkligen rekommendera denna hamn. Men så är det ibland tiden räcker inte till.

_DSC1012

Här fortsätter kanalen upp i landet och är samtidigt gränsen mellan Portugal och Spanien. Att segla upp här är en fin upplevelse, några av våra vänner har gjort detta och uppskattade det värkligen. Men koll på tidvatten och kort är nödvändigt för strömmen ska man inte ha i mot sig.

_DSC1017

Över allt ser vi dessa fiskande män, för det är endast män som fiskar. Jag har undrat vad deras fruar gör under denna tid, för de tillbringar hela dagar med att fiska. I den muslimska värden som vi har varit i är det själklart var kvinnorna befinner sig men det tar vi upp i ett annat samanhang.

_DSC1019

Vad som är glädjande är att fisket eller sympatin för fiskar har ändrat sig på senare tid, I alla hamnar eller ankarplattser ser vi ett myller av diverse fiskar.

_DSC1021

Tidvattnet är tillbaka i navigeringen när vi passerade Gibraltar, här möter vi 2 kn motström och en grundtröskel på 2.5 meter.

_DSC1045

Nästa stopp blev i deltat utanför Faro, här är in och utpassering mellan pirarna lik det förhållande som råder i den Skotska skärgård.

_DSC1047

Men väl här inne möts man av ett lugnt hav.

_DSC1055

Här är ett mecka för långseglare. Det finns inte många ställen som detta innanhav på den Algarviska kusten.

_DSC1068

Tidig morgon i Faros innanhav och innanför  Ilha da Culatra. När vi var här vi första tillfället blåste det stark västanvind och regnade och vi fick ingen känsla för denna platts. Men så olika det kan vara, nu var det som vi drömt om att denna kust kan vara när den är som bäst.

_DSC1086

På ön Ilha da Culatra är det fisket som dominerar, turism finns det också, men den såg vi inte mycket av så här års.

_DSC1091

Kan ni tänka er vad som är märkligt med denna sjöbod, jo det är att här bor en människa. Tänk om det hade varit i Sverige, då hade vederbörande åkt på ett vite utan dess like. Om underhållet har blivit eftersatt så kan det nog vara sant men det inget fel på läget, ni kan se var vattenlinjen går när det är högvatten.

_DSC1096

Som sagt, av fiske lever man på, är man inte ute på havet och fiskar så kan man plocka allehanda snäckor när vattnet försvinner ut.

_DSC1097

Ett genomgående inslag är en ganska nergången båt med en morden snurra, och det är den vanligaste typ av bårar man använder här.

_DSC1099

Därefter är det nät och kringutrustning som gäller. Allt i en förskräcklig röra. Men så lever mäniskorna här, och de verkar trivas på sin ö. Det är ett måste att besöka denna ö om ni är krokarna .

_DSC1106

Tillbaka till fastlandet närmare bestämt Vilamoura som är ett omtyckt resmål för bland annat golfare. För de som föredrar fina resturanger och uteställen är det perfekt här finns allt. Vi hade nog av en annan uppfattning om hur en vinterhamn ska se ut. Jag skulle kunna säga att det var för mycket drag under galoscherna här för att vi skulle trivas. Bilden: här en Svensk Svan 65 som hade seglat några gånger över Atlanten enl. hemsidan, gick också att hyra.

_DSC1115

Så vi seglade vidare till nästa hamn som var Albufeira, det var nästan rena motsatsen till  Vilamoura en betydligt mindre hamn och ett helt annat tempo. Hamnen var utgrävd och har inget naturligt utseende, men det spelade ingen större roll då vi skulle var en kortare tid här.

_DSC1117

Personalen på hamnkontoret var trevliga och tillmötesgående, vi hade hört från andra att det var en tråkig hamn och det kan nog stämma om man kommer hit på offsisen. Vad vi ändå tyckte väldigt mycket om var själva byn som låg 1.5 km österut, här var en härlig stämning och ett sjudande kvällsliv som stämde bättre överens med våra värderingar.

_DSC1119

Den yttre hamnen i Albufeira är ämnad åt de mindre fiskebåtarna, här skulle jag inte släppa draggen för att slippa hamnavgiften, med tanke på all bråte som fiskegubbarna vräker i sjön så gå vidare till den inre hamnen.

_DSC1123

Kusten då, jo den är sig lik, en sönderfallande landmassa som vetter mot Atlanten och dess vågor, kan inte vara annat än dramatisk. Här kan man finna sin egen strand och en bra restaurang och Atlantens vågor mellan tårna, vad mer kan man begära.

_DSC1125

Sammanfattningsvis om denna tid i Medelhavet har vi följande att notera . Vi har enbart varit i länder som Spanien och Italien samt Portugal, som i sig inte ligger i Medelhavet men som ändå är likt de förstnämnda. Med nästan två år här har vi fått en bra bild av denna del av västra Medelhavet. Om Spanien kan man säga att det är ett turistland med allt vad det innebär, alla hamnar är fullproppade med turister och ett högt tempo. Tillbringar man en längre tid här så bör du bestämma hamn och platts i god tid, för här är det ont om plats och väldigt dyrt om du inte skriver kontrakt på 3 till 6 månader.  Vidare över till Balearerna  så blir det än värre, för här finner vi de Europas gräddhylla, vi passerade här under lågsäsong och undrade hur det ser ut i Aug och Sep. Sardinien som blev vinterhamn för 2012-13 var mer avspänd. Vi tillbringade 3 månader på land och resten vid brygga, byn som vi la upp båten i var Bosa och det är värt ett besök. Att ta upp båten här är ett bra alternativ till många hamnar, Relativt billigt och möjligt att bo i båten när är ur vattnet. Vi var också en tur över till Bonifacio  på Korsika som inte får missas. Efter denna tid var det dags för hemseglin, det gick åter till Balearerna och fastlandet i Spanien där vi väntade in en bra vindriktning över till Melilla på nord Afrikas kust. Det var en av höjdpunkteran  i Medelhavet. På väg ur medelhavet stannade vi på en annan enklav till Spanien som ligger mitt emot Gibraltar, Ceuta är värt ett besök av historiskt värde. Åter till Portugal via 3 månader i Ruta Sp. är  vår nuvarande position Albufeira där vi nu förbereder seglingen ut efter Portugals västkust. Vi tycker detta har varit en fin förberedelse för en längre segling ut i värden.

 

 

Mot Atlanten

Seglad sträcka 13-04-02 till13-04-12 Så vände vi åter väster ut. Efter nästan ett år på Sardinien seglar vi mot nya mål, det innebär platser som vi seglade förbi på väg hit. Det finns så otroligt många hamnar att besöka på denna sträcka så det är svårt att bestämma vilka man ska välja.

02042013-DSC04142

Hamninloppet till Bosa. I väntan på bra väder förbereder vi oss för  sträckan till nästa hamn som är  Mao på  Menorca. En hamn med mycket historia.

02042013-DSC04145

Vädret hade varit emot oss några dagar. Men nu såg det ut att ge oss en lucka i motvinden inför de första 200 sj/milen till Menorca. Att det skulle bli så var vi inte så säkra på. Större delen av den här segligen mot Alicante var som denna film visar     Sardinia Menorca

05042013-DSC04152

Vi kom till Menorca och staden Mao som är belägen på östsidan och har en historia som gamal örlogsbas. Till Sjöss

05042013-DSC04153

När vi kommer så här års är det tomt på turism. Fortfarande en fantastisk hamn. Vid tio på kvällen när vi rullade in fick vi följe av ett delfinstim. Vilket välkomnande!

05042013-DSC04156

Samtidigt är det Menorcas stora import hamn så det råder full aktivitet på de inhemska, våren står ju för dörren och allt ska förberedas för turistsäsongen.

05042013-DSC04169

Här ses en del av den gamla staden.

05042013-DSC04148

Vi fick påhälsning av en rödnäbbad trut som var i det närmaste tam.

IMG_1495

Vi har förtöjt vid en flotte som ligger ganska långt in i hamnen. Vid vårt tidigare besöket var det fullt med båtar här och en trevlig miljö med likasinnade människor från olika länder.

05042013-DSC04191

På Isla Del Aire står en gigantisk fyr, den upplyser sjöfarten vid Menorcas sydostligaste udde. Här kan man ankra om vädret tillåter.

DCIM100GOPRO

Överfarten till Mallorca bjöd på alla väder. Från bleke till åska och frisk bris.

06042013-DSC04207

Väl framme i Porto Cristo på Mallis tittade äntligen solen fram. Varmt o skönt blandat med hagelskurar.

06042013-DSC04211

Här hade vi varit förut

06042013-DSC04203

Efter två nätter i Porto Cristo på Mallorcas nordostsida gick färden vidare. Promenader i det något ostadiga vädret med allt från hagel till behagligt solsken i denna mysiga hamn.Riktigt Aprilväder.Nästa hamn blev Ces Covetes. Liten hamn bredvid en lång obebodd strand, en av de få, på Mallis. 70 Euro, lågsäsong. Vidare runt till Arbatrax. Lyxig hamn för tyskar med stor plånbok. Lägenheter och hus för 70 till 80 miljoner. Fin o trevlig hamn. Vidare över till Ibiza och Santa Eulalia. Trevligt och lugnt ställe i försäsong. Två nätter på Formentera där knappt restaurangerna var öppna. Men tid för hemresa började och hamn till nästa resa var vi tvungna att hitta. Alicante, vi ringer och blir väl emottagna. Erbjuds en plats till bra pris och segling dit börjar. Vi lämnar tidigt och är framme vid tio på kvällen. Får ligga vid väntebrygga och vaknar nästa morgon i en fantastisk stad. Vilket vi inte trott. Härligt!

DSC04280

Som sagt efter en ganska seg insegling i Alicantes hamn fick vi lagt till. Kalle var överlycklig då det var en hamn för Volvo Ocean race. En vacker borg lyste upp kvällshimlen denna fredag kväll. vi fick en dag att fixa båten, se oss lite omkring och hem till Sverige på söndagen. En positiv och överraskande känsla. Alicante hade en själ.

DSC00079

Den långa piren som skyddar Alicante.

DSC00084

Alicante är ett gammalt resmål för många Svenskar.Det är en trevlig hamn och med en gammal stadskärna som är värt ett besök. Volvo Ocean Rase har sin hemvist här.

DSC04290

Efter ett uppehåll i Alicante seglade vi vidare mot Marocko och Melilla, en spansk enklav.

DSC04309

Volvo Ocean Rase strandpromenad är ett rekreations ställe för aktiva mäniskor.

DSC04306

Innanför båthamnen möts man av detta promenadstråk med ett myller av resturanger och butiker.

DSC00118

Efter Alicante så anlöpte vi Garruchsa där vi fick trängas för att komma in, med en kuling in i hamnen och efterföljande sjö så skulle tilläggningen bli dramatisk.
DSC00120

Bilden kan se idyllisk ut men här gick sjön in med en full kraft så vid tilläggning rök tamparna av ( 18 mm ) då hamnkaptenens mannar inte förstod att tilläggning i 1 meters vågor gäller långa tappar.Så denna hamn är inget att rekommendera när det råder sydvästliga vindar.

DSC00117

Kontroll av propeller är ett återkommande syssla.

02062013-DSC00139

När man pratar om Spanien så tänker man på bad och långa sandsränder, men det är inte hela sanningen. Dessa branta kustlinjer som vi möter dagligen är det mest förekommande efter den Spanska kusten.

03062013-DSC00167

Så efter 15 sjömil sv om Garruchsa möts vi av denna typ av kust.

02062013-DSC00151

En annan hamn som är en pärla efter Spanska kusten är San Jose ett underbart ställe utan massturism.

03062013-DSC00183

Här pågår en filminspelning med en hel armada av filmfolk, den här ribben är full med kamror och special upphängningar och de hade det tufft på havet då de var ute hela dan för att ta en sekvens på några sekunder.

02062013-DSC00146-2

Inloppet till denna hamn är inte den största jag set men det är definitivt värt ett besök. När du ringer eller ropar upp hamnkapptenen så säg inte att båten är större än 12 meter lång, i det fall du är 14 meter eller längre så är det ingen hamn för dig.

04062013-DSC00191

Tvärs över Medelhavet, efter ca 190 sjömil kom vi till Melilla, en Spansk enklav på det Nordafrikanska fastlandet. Seglingen hit gick i en stark trafikerande del av Medelhavet. Koll på aisen är ett måste, båtar kommer med stor skillnad i fart så att endast ha visuell kontakt är att chansa  med säkerheten.

04062013-DSC00192

Med 5 sjömil kvar märkte jag att skylvattnet började sina i avgaserna, att impellern inte var ok var jag helt klar på.Väl inne i hamn och en kabellängd kvar kom alarmet, inget vatten kom ut och mortorn var het.Tomgång fram till bryggan var enda alternativet då området vi befann oss i inte gick att ankra i. Efter mycket om och men var den bytt.

04062013-DSC00221

Den inre hamnen är reserverad för lokala båtar samt kommersiell sjöfart och färjor.

05062013-DSC00223

Denna vackra byggnad möter vi i början av Melilla. För övrigt skall denna stad vara en av de vackraste städerna i Spanien på grund av alla art deco hus.

04062013-DSC00212-2

Angörnings fyren till Melilla är en ståtlig byggnad men tama måsar som viste vad de ville.

04062013-DSC00219-2

Att komma nära fåglarna var det inga problem med, som alla vet som försöker fotografera fåglar är det inte alltid det lättaste.

DSC00237

Hamnkontoret är det mäktigaste vi har upplevt här i Medelhavet, om det hade varit lika mäktigt invändigt som utvändigt,hade jag varit imponerade. Men så var det inte, ingen talade Engelska och det var allmän förvirring om allt, vi viste inte vad avgiften skulle bli för den var inte inkluderande el så på frågan vad ett dygn skulle kosta fick vi ett svar som liknade jaså. vi betalade 50 euro i deposition.Så när vi checkade ut fick vi en trevlig överraskning.7 dagar med el och vatten betalade vi totalt 62 euro för och det var det den lägsta hamnavgiften hittills.

DSC00276

Jag undrar om vi är första båt från segelsällskapet BJK i denna hamn, det är ganska tomt på gästbryggan med båtar från norra delen av medelhavet. Kan vara de 90 sjömil som måste avverkas för att nå denna Spanska enklav.

 

DSC00252

Att det har varit en massa krigande om denna plats är en sak som är säkert. Melilla, som är Spaniens äldsta besittning på Afrikas fastland, togs från morerna 1496 och blev formellt Spanskt territorium 15 september 1497. Staden fick sedan utstå många angrepp av rifpiraterna, även under tidigt 1900-tal. Staden ingick  i protektoratet Spanska Marocko.

DSC00249

På stranden utanför en resturang fann vi denna skulptur vad för kultur han tillhörde gick att fastställa.

DSC00290

Efter att sett staden, bestämde vi oss för att se Marocko med bil och det var en upplevelse vi sent ska glömma. Att ta sig in i landet blev en smärre chock, scenen var som tagen ur en efterkrigsfilm från andra världskriget, jag vågade inte fota för risk att bli inburad så det gällde att snabbt komma i genom utan missöde. Det slutade ändå med att vi fick hela bilkön bakom oss att backa och det arrangerades en tillfällig parkeringsplats. Sedan blev jag förhörd av en tjänsteman om vad vi skulle i Marocko att göra. Det kunde slutat bra om jag inte frågat var det fanns några sevärdheter att besöka. Efter den förklaringen ställde jag inga mer frågor till men i skärmmössa.

DSC00295

Om vi nu bortser från gräns övergången så var landskapet fascinerande, denna kustremsa mot medelhavet var helt fantastisk men sitt blåa hav och märkliga berg.

DSC00298

Kusten kan också vara förrädisk med de hårda nord ost och västvindar som råder här.

DSC00299

Att Medelhavet är överfiskat är det inget tvivel om, länder med korrupta regeringar eller självutnämnda kungadömen som struntar fullständigt i vad mäniskurna gör med havet är heller inget nytt, att alla försöker få upp det som finns kvar i havet tills det är helt dött saknar helt betydelse. När vi ser dem sitta och försöka sälja fisken vid vägen förstår jag hur fruktansvärt deras livs situation är.

DSC00302

Lika underbart som havet är dessa berg de kallas Atlasbergen och påminner om en sagovärld. Denna del av bergskedjan kallas Rifbergen.

DSC00305

Märkliga berg

DSC00317 Högre upp liknade bergskedjan de Europeisk bergen, men med en helt annan atmosfär. Atlasbergen är en bergskedja i norra Afrika som sträcker sig cirka 240 mil genom     Marocko, Algeriet och Tunisien. Bergens högsta topp är Jbel Toubkal i sydvästra Marocko, 4 167 meter över havet.

DSC00307

Vi hade som mål att ta oss till staden Al Hoceïma med båt, men när vi hört att det inte var någon bra ide så tänkte vi att en tur med bilen inte kunde skada. och helt riktigt detta var inte en hamn för turister. Ännu mer fiskebåtar och ett strul utan dess like. På väg tillbaka passerade vi nästa Spanska enklav. Penon De Alhucemas tillhör också Spanien en liten ö alldeles utanför  Al Hoceïma. Man kan ju undra över Spanjorernas ilska när det gäller Gibraltar, fast det är säkert en helt annan sak som man brukar säga. Efter denna utflytt var det dags att återväna till Spanska fastladet, vi kan sammanfatta denna vistelse i Mellila som en positiv upplevelse med många fina minnen och passa på att rekommendera ett besök om ni har vägarna förbi.

DSC00348

Gibraltar klippan från ost, sist vi var här hade vi vindar på 20 till 24 meter med oss, nu var skillnaden stor.

DSC00726

Till Gibraltar kom vi inte denna gång, men vi tog oss en tur senare på hösten för att titta till båten och då fick Tinka äntligen se detta berg. Dess innevånare känner väl all till men kan ändå inte förklaras utan måste upplevas.

DSC00724

Hamnen är ju fortfarande aktiv med färjor och fartygreparationer, men turismen tar över mer och mer.

DSC00692

Här på insidan ( öst sidan ) ser vi en utbyggnad av själva Gibraltar och det är ju helt i sin ordning med den globala översvämning av mäniskor som nu råder.

DSC00358

Efter ett kring åkande över havet kom vi åter till Estapona som vi hade tillbringat en tid i för ett och halvt år sedan. Vi stannade bara en natt för denna stad kände vi väl till. Nu var målet Ceuta en stad på andra sidan Gibraltar och en del av Spanien. Här är det mycket historia att se och ett måste för en långseglare att besöka.

DSC00359

Morgonen gryr i denna spanska enklav. En härlig blandning av kultur o religion. Marocco ligger runt omkring vilket märks i utbud av tebarer  blandat med tapasbarer.Huvudelen av byggnaderna är art deco och fantastiskt vackra, speciellt i kvällsljus.

DSC00362

På södra sidan av staden fanns en fin badstrand. Vi var där i tidig säsong så ingen massinvasion.

DSC00365

Som på många andra platser är ju gamla fort o borgar ett inslag. Runt Medelhavet förstår man att driften att försvara och bevara varit stor.

DSC00371

Här kunde man via sin dinge ta sig från båthamnen till stranden genom denna kanal. Kristallklart vatten, mycket vackert.

DSC00372Som vi alla känner till, ja lite sanning med modifikation givetvis, har ju dessa enormt starka gudar runt medelhavet bland annat, åstadkommit stordåd. Gibraltarklippan klövs och  vatten strömmade in o medelhavet kom till. Lite kul är att efter vi tittat på bilden ser vi en meteor uppe i hörnet. Fantastiskt! DSC00379

Här är själva marinan. Vi träffade trevliga engelsmän som hade sin båt i Gibraltar, några som körde charter i medelhavet, en dansk man som legat där i 7 år men längtade hem. V har sett en del av detta lite överallt, det är viktigt att inte fastna. Från Ceuta gick det båt och helokoptertrafik till Spanien. Väl värt att besöka.DSC00409

Efter två dygn gick resan vidare. Semestern närmade sig sitt slut och som alltid skall båten vila på ett bra ställe Vi gick över till Rota, mittemot Cadiz. En mysig hamn och trevlig stad. Där hyrde vi bil och styrde kosan till Sevilla. Eventuell båthamn eller upptagning kunde bli aktuell. Andalusien i juni är fantastiskt. Resan dit fick oss att tappa andan. Gula solrosfält, vingårdar och fantastisk grönska o natur.

DSC00446

Besvikelsen var stor när vi såg upptagningsplats o hamn i Sevilla. Båtar på land som inte fått någon kärlek på många år och smutsigt vatten i floden. I juni dessutom 40 grader. Nej, båten fick upp i Rota. Trevliga människor, bra priser och fin båtuppläggningsplats. Peter Pan på väg till sin tre och en halv månad på land.

DSC00445

Tillslut är vi tillbaka i det stora havet Atlanten, det kan kännas märkligt att poängtera det men för långseglare är det viktigt att ha reda på vilket hav man är på. Vi är nu på platts i Routa och tycker att det är en helt Ok hamn att lägga upp båten för en längre tid. Det är veckan före midsommar och vi är på hem för ett uppehåll på seglandet. Efter nästa 2 år i Medelhavet drar av vi nu norr ut för att åter tillbringa en tid i närhav ( nordatlanten och nordsjön) men innan dess ska vi förbi Irland, Scotland och Norge som inte har det bästa vädret men har det bästa äventyret och det vildaste natur. Mer om det senare för nu ligger Portugal med sina nordliga vindar och trycker oss tillbaka så vi se nu fram emot den bistra verkligheten som vi en gång kom ifrån.

sardinien 2

Efter en tid i Bosa seglade vi runt Sardinien. Det tog oss 19 dagar och började den 4/10 2012, de hamnar vi besökte ses på kartan här.

DSC03839

Denna solnedgång är ett vanligt inslag i vistelsen här i Bosa.

25122012-DSC04030

Bron över floden Temo är ett minne från en svunnen tid.

25122012-DSC04032

Här är ett gytter av fiskebåtar, vattnet är sött och en märklig lukt utbreder sig med inslag av salt och sött vatten.

04102012-DSC03897-2

En vandring i gamla stan kvällstid är en upplevelse.

28122012-DSC04036-2

Vi lämnar Bosa med sin skyddade pir, för att finna en ny vinterhamn.

05102012-DSC03900

Vi seglade söder ut och kom till ön I Mal Di Ventre. Det var en fint ställe att bada och sola på, vi hade för avsikt att komma längre denna första dag. Vinden skulle vara ostlig så vi sökte oss längre in mot land. Det var inte mycket till hamnar att välja på så det fick bli Torre Grande. Det ligger inne i en lagun så där skulle vi nog få lite lä för den ostliga vinden. För att komma till Torre Grande skulle vi runda udden Capo S. Marco som låg 9 nm och SO. Med 3 nm kvar till udden såg vi båtar som låg för ankar väst på denna udde, det verkade märkligt att lägga sig på utsidan då det var helt öppet för västan och sjön som vanligen kom från NO. Efter övervägande bestämde vi oss att göra de andra båtarna sällskap för det fanns säkert en anledning till att välja denna utsatta ankringsplats. Och mycket riktigt var det en anledning, natten var lung och vi sov som stockar. Efter frukost satte vi segel och lämnade det höga berget vi legat bakom och kom ut på fritt vatten från denna klippa. Då fick vi svaret på varför de andra båtarna hade valt denna ankar plats. På andra sidan klippan stog en kuling och väntade, och så här i efterhand så ser jag en natt i den oskyddad hamn vi trott skulle bli så bra. Vad lär man sig av detta, är du osäker titta noga på den plats du valt för natten och var sjävkritisk om du ser andra båtar välja någon annorlunda natthamn än den du tänkt.

07102012-DSC03906-2

En säkrare hamn är Carloforte som är beläget på ön S. Pietro. Mer om dess historia senare

08102012-DSC03908

Många märkliga klippor dyker upp, det vore intressant att veta dess historia.

08102012-DSC03913

Nästa hamn på södra Sardinien blev Teulada, vi kom med en nordanvind över ön så det var ganska byig vind. Efter att seglat igenom ett skjutfält så kom vi in i en ny marina. Hamnkaptenen var en ambitiös man, han  förklarade det mesta om omgivningen, var affärer och annat befann sig och mycket annat. Saken var det att skymningen kom fort och alla enkla vägar blev osynliga. Hur som helst så var det en trevlig hamn och en säker sådan.

10102012-DSC03918

På sydost udden av Sardinien ligger en hamn som heter Villasimius, där uppenbarade sig landgörarvinden. Med 20 meter/sek for vi in bakom piren och hade räknat med någon hjälp vid förtöjning. Hjälpen uteblev efter försök med vhf radio och telefon så vi fick söka hjälp av några Tyskar som kom till undsättning. Efter en natt här kan vi inte rekommendera denna hamn, förutom dålig mottagning så fick vi den högsta hamnavgiften hittills 45 euro. Nu seglade vi utefter ostsidan av Sardinien och det var något helt annat, vinden kom över land så dyningen uteblev .  I Porto Corallo träfade vi en Engelsk båt som levde som vi, seglade några månader och hem och arbetade där i mellan. Hamnen var helt Ok men inte nycket mer än en hamn.

11102012-DSC03925

Puerto De Arbatax är en mer industrihamn har finns även en yachthamn med alla bekvämligheter.

12102012-DSC03927

Här passerar vi förbi de högsta bergen på Sardinien, har var vi också med bil en tid senare. Det kan verkligen rekommenderas att se dessa byar som ligger efter vägarna på väg upp till dessa berg är en fin upplevelse.

13102012-DSC03936

Här utanför Olbia reser sig märkliga öar, vi kan förstå att under högsäsong är det välbesökt av turism.

13102012-DSC03942

Seglingens mecka här i Italien är Porto Cervo, här möter vi en skapelse vi inte sett förut. På dessa vatten seglas se största kappseglingar här i Europa och kanske till och med i världen.

 

13102012-DSC03944

Mellan Corsika och Sardinien ligger en ögrupp som heter Maddalena, detta räknas som ett av de största turist fällorna. Vi låg 2 nätter här vädret var inte det bästa så vi hyrde bil och besåg oss. Det finns många fina hamnar så detta område är värt ett besök.

15102012-DSC03948

Seglingen forsatte över sundet till Korsika och till Bonifacio som är ett bara måste att se, att bara hitta infarten till stan var ett äventyr ( även med plotter ) vi fick även här hjälp av kulingen att komma över sundet.

15102012-DSC03965

Denna stad med sin historia och sitt speciella läge gör det mycket intressant. Vi hade inte vädret med oss så vi fick försöka förstå hur det kan se ut en fin sommardag.

15102012-DSC03972

Här har stora namn som Napoleon bott och en väldig massa mer krigare som gjorde livet surt för den vanlige.

16102012-DSC03981

Det pågick också någon kappsegling från Frankrike som hade ett delmål här eller så skulle de starta här i Bonifacio. De var alla ganska tagna när de kom i hamn. Här ser vi fyren som alla tittar efter när de kommer hit första gången.

16102012-DSC03993-2

Huset längst ut kräver säkert en dubbel stänkare för läggdags, hur som helst så har de en fantasisk utsikt.DSC04007 webbMarinorna i Bsos

 

 

hhh

Vi började seglatsen den 9 april 2012 och kom till Portomao, förutom en lunch blir det dyk under båten för koll av propeller mm.

DSC03701

På högersida efter inloppet ligger en restaurang som ser lite annspåklös ut, men det visade sig att de hade god mat och en härlig utsikt över hamninloppet. Det är värt ett besök samtidigt som det är nära från en säker ankarplats. Efter koll och rengöring av propeller var vi redo för Medelhavet.

Continue Reading

Karta

Första hamnen efter Otterö blev Hvide Sande i Danmark  Vädret visade sin soliga sida men utan vind så det blev motorgång hela vägen  Många fina minnen från Tummlare och sjöfåglar.

DSC03351 k

Andra upplevelser var en fiskebåt som såg ut att segla sig själv till botten  men det visade sig vara en fullastad Dansk fiskare på väg hem.

009

Det var en aning knepigt att ta sig in i Hvide S det pågick muddring och anläggnings arbeten i hamninloppet.  Hamnen var helt ok, till och med Hamnkaptenen visade en sida som vi inte var vana att möta i Danmark.  Så Hvide S på västkusten Danmark är ett alternativ om man  tröttnat på myllret i Sverige sommartid.

DSC03354

Tillbaka till den Danska fiskebåten. Gubbarna la fast båten och gickdärifrån. Jagg undrade om de hämtade länspuppar för att få båten Ok, men så var inte fallet, förmodlingen var det ölet som väntade. Nästa dag var båten i rätt läge så jag förmodar att detta var en vanlig Dansk fiskebåt som hade varit ute och  fiskat och fått sin normala kvot.  Märkligt att jag inte sett en Svensk fiskebåt med det flytläget.

DSC03363 kopia

Åter på havet, nästa dag var den tidigare lik.Vi passerade Horns rev där ett 80 tal vidkraftverk håller till. På radarn ser det ut som en fyrkant av ekon, kan förstå att flygvapnet inte vill ha ett vind kraftpark där de ska landa. Något  annat som upplevdes något obehagligt till man lärt sig, var att hamna i område där de stora och många fiskebåtarna letar efter sin fisk. De kör och byter kurs oavbrutet och det går med en himla fart. Det tar ett tag innan man lärt sig att hålla sin kurs för ibland kommer de mycket nära,och skulle det vara så finns ju alltid VHFen som kan reda ut det mesta. Skulle  det vara mörkt så har man båtens namn på AISen, var inte rädd att använda den, det är det bästa som har hänt sjösäkerheten efter radarn.

DSC03359 kopia

Att möta dessa arbetshästar däremot är rena motsatsen till hysteriska fiskebåtar. Samtidigt inger de en känsla av säkerhet på sjön för oss utomskärs seglare, för vem skulle kunna hjälpa till bättre än en båt av detta slag. Inte mycket till händelser under denna sträcka. Intressant var det att passera trafikseparationen utanför Holland med tät trafik och dimma.Vi fick också påhälsning av Hollänsk kustbevakare som kollade att vi inte hade grön disel, om vi hade varit på Helgoland ( billig sprit ni vet ), samt alla papper på båt och oss själva. Vi hörde med Hollänska seglare om detta var vanligt förekommande men de menade att detta var nog ett sätt att bekämpa arbetslösheten på.Hur som helst var de trevliga och så hände det något utöver det vanliga. Nu är vi påväg in i Holland närmare bestämt Vlieland. Här kan man tala om båtar, om vi tycker att vi har mycket båtar i vår skärgård är det inget mot dettta. Efter en trång natt och hektisk morgon var vi på väg igen. Nu seglade vi utefter land så det fanns mycket att se på.

DSC03371

Tidvattnet börjar göra sig påmint och det bör man beakta när man ska in och ut i Engelska kanalens alla hamnar.

DSC03367

Nu lämnar vi  Vlieland och går vidare mot Schevingen, 70 mil söderut, en ganska ny hamn med mycket av den nya värden att leva.  Stannade över natten och hoppade över all granskning av staden.

DSC03382

Nästa hamn är Oostende.Dit var det inte så långt men desto mer trafik. Att segla här på natten avråder jag bestämt. Mellan Amsterdam och Antverpens inseglingsleder ska man inte vara under dygnets mörka timmar. Trafiken är omfattande och i bland hänsynslös.

DSC03412

Ta detta containerfartyg telexepel från att visa en kurs på att på norr om mig helt plösligt ändrar sig för att passera hundra meter om min babords sida och går mellan oss och ett mudderverk, dessa är ett bra exempel på att du bör vara vaksam i dessa vatten.

DSC03416

DSC03417

Vad skepparn på denna båt tänkte när han passerade oss är svårt att begripa, eller var det en felipinare som inte såg ut som styrde. inte vet jag men någon måste fått ett släpp.

DSC03409

Så mellan detta mudderverk och oss passerade containerbåten i 15-18 kn, mitt tips i dessa vatten, räkna inte med att några sjövfatsregler skall gälla.

DSC03422

Efter denna händelse var det många tipps och förmaningar vad jag skulle göra och inte göra. Jag hade ju tidigare fått info om alla faror som kunde dyka upp som tillexempel vrak på 50 meters djup och sjömärken som vi aldrig tidigare hade sett och så vidare, men jag lovade nu att det värsta var förbi och att resten av resan till Medelhavet var en peas av cake. ( jag visste inte då att det just hade börjat ? )

030

Nästa morgon vaknar vi upp Oostende till stålande sol och en sprudlande hamnverksamhet. Gårdagens avslutning blev runt 15 meter, in mellan pirar och ett virrevarv av fyrar och hamnlampor. Vi valde att gå in till den inre hamnen för fritidsbåtar och det var ett bra beslut, för hit nådde inte dyningen. Dagen därpå har vinden ökar till 20 meter och det var inte att tänka på vidare färd. Vi träffade några trevliga English övre tånåren som jag råkade fråga om bästa ställe för överfart till Dover. Det blev en oväntad hjälp av alla Englelskmän, båten blev full i kunnia sjömän och tippsen haglade om denna överfart. Nu blev det ingen överfart från Oostende utan färden gick vidare till Nieuwport där vi hamnade i målgång för en kappsegling med Svenskare inblanda i.

10082011-033

Efter en kyss med vindar runt 15meter och medström kom vi till Calais. Detta är ett stad för de färgor som trafikerar Frankrike och England, att tunneln under Engelska kanalen skulle konkurrera ut färgorna var nog en felbedömning, här gick och kom dessa båtar non stopp. Att tänka på när man seglar in i denna hamn är att de fiskegubbar om uppehållersig på pirarna vid hamninloppet, seglar du över deras linor och de förlorar sina krokar så blir det ett otroligt väsen, vi fick en springande man efter oss som skrek på franska att vi hade ödelagt hans fiskeutrustning. Denna utskällning pågick i en ½ timme, och därefter kroknade han, för mellan han och oss befann sig en annan båt och på den båten förstog man häller inte Franska,  så de svarade på Engelska what is the problem de visste ju inte att vi kört över och ödelagt gubbens utrustningen. För att stanna i Calais yasht hamn måste vi in i en kanal som bara tar emot båtar vi högvatten, i väntan på detta ligger vi i en boj som är till hör detta. Efter ett par timmar kommer vi in och hamnen och den är inte tillgänglig för allmenheten som tur var. Efteråt undrade vi om hamnen var till för spinnfiskare eller båtar. Vi tog inte kontackt med fiskeguggen för det hade nog inte slutat väl. Om Calais kan vi säga, en trevig stad med mycke minen från både krig och tunnel. 

11082011-034

 Här beskådar vi en fiskebåt som till det yttre se ovanlig ut, det är något att tänka på för de Svenska fiskegubbarna som ofta står ute och fryser vintertid.

038

 Från Calais till Dover är det knappt 16  sjömil så det var ju inte någon större bedrift, det som därimot var en bedrift var de som vi mötte, 3-5 mäniskor som skulle simma över kanalen. All trafik fick ta hänsyn till dessa simmare, kustbevakningen omderigera trafiken så att ingen blev överkörg av all trafik som är här. Jag som hade lärt mig att korsa kanalen och dess trafikseparatioen 90 grader, hur dessa simmare gjorde fick jag alldrig riktigt klar för mig.

DSC03441 kopia 2

Väl i Dover var det mycket att titta på, från torghandel till långliggare och benrangel.

DSC03440

DSC03444

 Här har Tinkan träffat en gamal man med anor från Parit av karibien, han var inte så värst pratsam presis.

DSC03445

Som seglare får man inte missa Dover, det är en av E- kanalens stora städer med historisk värde.

DSC03451

DSC03459

Att se dessa kalkstensstränder hör till en seglares måste.

DSC03465

DSC03468

Vi seglade vidare söderut och besökte städer som hamnar som Eastbourne, Brighton och Cowes på Isle of Wight.

DSC03479

DSC03514

Här är vi ganska loggebitna, motvind mäström och regn var det vi upplevde hela tiden, vi hade hört att det skulle vara så men förstod inte att det var på detta sätt.

067

Ut ur de Solent och Needles gick seglingen vidare, som förbi uddar som Sant Albans Head målet denna dag var Portland med sitt innanhav, detta var under andra värskriget en stor hamn för invationen av de alierade som skulle återta Europas framtid.

DSC03511

Uddarna här eller om vi kallar dom näsen, är en makalös upplevelse när vi ser tidvattnet pasera, att komma fel här är rena mardrömen, du kan helt enkelt inte segla emot 4-6 kn. En bra tummregel är segla med strömen, skulle det vara hård vind emot så stanna i hamn.

DSC03530

 Kusten här är otrolig vacker om det inte regnar, vi seglar denna dag 50 sjm, och kommer till den mysiga staden Dartmount. 

DSC03538

Infarten till Dartmount och dess Castle, denna hamn och by är pärla på den Engelska sydkusten. Med facit i hand så skulle vi vara här en månad tidigare då vädret är bättre och den Engelska semesterperioden inte har börgat. Titta på denna telefon film så blir man liksom bara glad.i pone 072       Min film

DSC03546

Sista hamnen på Engelska fastlandet var Falmouth. Själva hamnen är väl inte någon höjdare, varvet för marina enheter rustar upp divrse krisbåtar och för en massa väsen. Det var fri ankring och höga hamnavgifter så vissa hamnade mitt i all kommers. Byn var trevlig däremot så det blev ett besök i allehanda affärer. Här mötte vi också en annan svensk båt från Göteborg med Jill och Ingmar, i en Naticat 36, de hade med sig Johan som Ingmar hade jobbat med i Göteborgs hamn. Vi skulle sedemera segla tillsamans över Biscaya var det tänkt, om kommer vi senare.  

DSC03548

Nu seglade vi mot Engelsmännens paradis, Scilly, eller som det heter Isles of Scilly, det är en ögrupp som ligger 25 sjm, och 70 grader syd om Englans sydspets.Ögruppen är i storlek med Kosteröarna, men där slutar all jämförelse. Ögruppen är helt utelämnad för sjö och vind, jag skulle vilja säga att det är ett godväder ställe.Här finns inte ett ställe som klarar vind från alla väderstreck. Omdu kan pricka in ett högtryck så kan det vara ok men annas får du förbereda dig på att flytta vid nästa vindkantring eller ta upp båten på land. Jovisst var det en fina öar och fatastiska stränder men då måste allt stämma med vind och sol, inte så värst vanligt i dessa vatten. Du som seglar förbi i bra väder är det värt ett besök appsolut, men var beredd på att byta ankarvik med kort varsel.

DSC03556

Vi hamnade första kvällen i en vik sydost om byn Hugh Town och det kändes bra då viden var västlig, nästa dag vaknade vi att det gick dyning i viken och att vi var ensammna. De andra båtarna var borta, så det var bara vi och en grå himmel. Igång med motorn och norr över till säkrare ankarvik. ( bilden ovan ) Ja så är det att ankra på Scilly snabba skift och att vara på sin vackt. 

100

Så här såg huvudbyn ut från norr, alla båtar som ligger här är inte djupate än 1 meter så detta var inget allternativ för dåligt väder.

DSC03561

Visst var det fina vyer och en härlig skärgårg, men lägg där till att tidvattnet kom och gick med 3-4 meters skillnad. Det är givetvis värt ett besök i bra väder. I väntan här på bättre väder hade vi också att ta ställning till om vi skulle segla över Biscaya eller vända norr över mor Irland. Vad som alltid är avjörande är vädret, vi hade nu seglat i tre veckor och vi insåg att hinna till Lagos skulle bli svårt med nuvarande vindrikning. För tillfället blåste det syd väst 12-14 meter så det var inte att tänka på de 400 sjm vi hade till La Coruna. Prognosen sa nordväst nästa dag, och kom inte den så var det bara att vända norr över. Men så blev det, vindskifter kom och vi sätte kurs på La Coruna 400 sjm som blev 420 när vi väl kom fram. Och så var det då detta att korsa Biscaya som var äventyrets höjdpunk. Alla som seglar eller har en båt vet vad detta innebär, ett av det värsta ställen man kan befinna sig på när det blåser. Otaliga berättelser om haverier och förlisningar. Det var nu som vi skulle göran resan lite tryggare, vi skulle segla i hop med Ingmar och Johan och deras Natucat. Vi var ständigt i kontakt så länge vi hade telenätet med oss och allt såg ut att stämma. Vi hade gjort beräkningar på var vi skulle mötas och därefter segla till samans. Av tidigare likartade försök visste jag att detta skulle bli svår, två eller flera båtar på öppert hav försvinner alltid från varandra oavset vad man har förutsett. Så blev det denna gång också vi hörde aldrig av dem förän de kom till La Coruna. 

105 1

Vi mötes av gamal sjö och ingen vind, det kan bara sluta med en sak, sjösjuka. det var ingen bra start. Efter hand så la sig sjön och allt börgade fungera igen, men min sjöskuka satt djupt och ekter ett tag då vinden åter var uppe i 12-14 meter så kom sjösjukan tillbaka. Det var bara att vänta ut första spyerna och vila på saken så var det någolunda hanterbart igen. Vad man slås av här ute på detta stora hav är all trafik, vi var hela tiden omgärdade av fartyg och det var inga problem med det för här ute har alla AIS. ( det bästa efter radaren ) Till detta ska vi inte glömma Helmer utan Helmer hade det varit in plåga.  Så vad kan då hända om båten är Ok och alla instumet är det också, jo då börgar taken på om de andra båtarna ser oss och om de tänker följa de regler som gäller. Glöm det med att de som seglar för bröfödan de behöver inte ta hänsyn till fritidsbåtar, ta ett titt på dessa vattaen med nätetes hjälp såförstår var och en att det är inget annat än sjvägsreglerna som gäller och inget annat. ( allt annat är rena vansinet ) Förutom att vi fick en Ryss att tvärstanna i kolsvarta natten och en stock som slog ut motorn ( tillfälligt ) så gick resan  ganska mättfritt.  420 sjm på 63 timmar och vi var i La Coruna.

106 1

När det ser ut så här, så är ett lungnet före stormen. 

DSC03582

 Detta var en efterlängtad vy, det hade ändå inte tagit mer än 63 timmar, alltså 2 dagar och 15 timmar. Nu kände vi att medelhavet inte var långt borta och det eviga regnade var över. Nu börgade en tid med att bese La Coruna och framförallt lära känna andra seglare. De första vi träffade var Bjarne och Elsa på båten Pusan. Vi hade mycket att prata om,  de hade lång erfarenhet av långsegling. Efter en dag kom även Ingmar och Johan tillrätta, de hade svårt att hålla kurs den först tiden från Englad. Här mötte vi också Synapsen en Bavaria 37.

48

Hamnen här i La Coruna är helt Ok det fattas inget, tänk på att komma så långt in som möjligt det kan vara långt att gå annars för att nå land. Staden här har många minnen från förr. Kosta på er några dar här det är värt en fin stad.

DSC03589

Fästningen och den berömda fyren Hercules port är absolut värt ett besök. Den del av staden som tillhör den tiden är fantasisk.

123

Så var det då gubbar som fiskar.Jag trodde att det var i Frankrike som intresset för fiske var stort, men det var fel.Intresset bara ökar ju längre söder ut vi kommer. Dimma

 124

Nu hade vi 10 dagar på oss till Lagos. Det var 460 sjm utefter en kust som gränsar till Atlanten med allt vad det kan innebära. Efter 180 sjm kom vi till Portos industrihamn i en rykande kuling, för det var så seglingen var söder ut längs denna kust. Den först delen av sträcka var annorlunda med tät dimma. Men sen gick det fort till Cascais.Vi hade då varit i hamnar som Finistere , som var en ren övernattning för oss, men ingen direkt trevlig hamn så här blev vi inte längre än nödvädigt.Men  Baiona, en underbar hamn. Tyvärr hade vi bråttom, vi stanade inte heller här så länge då tiden var knapp.Vi hoppas få återkomma på vägen hem.

DSC03608

Fisket var utbrett utefter denna kust. Redskapensutmärkning gjorde det omöjligt att segla nattetid.Att fastna i dem i grov dyning kunde sluta illa.

DSC03614

Här på marknaden i Viano de Castelo trivdes Tinka.En fantastig marknad med allt en seglarkock kan tänka sig i grönsaker, frukt, ost och mycket annat.

131

Hamnen var också helt ok den låg helt i lä för vind och sjö, vi träffade ett äldre par som hade varit ute och seglar i 20 år. De var nu på väg till Lagos där de skulle ta upp båten för översyn samt göra ett avbrott i seglandet. Vi har märkt att många seglar ett tag, sedan far man hem till de sina för att inte tappa kontakten med de där hemma.Se filmen: Vilda delfiner  Delfiner 6

132-1

Så kom vi till Portugals syd/väst udde, vi hade nu angjort hamnar som Peniche, Cascasi och Sines, hamnar som bör ses mer än en dag. Vi hoppas komma tillbaka till dessa ställen med mer tid och mindre måste hinna till nästa flyg. Du rundade vi Sagres, denna udde som är slutet på Portugals västkust och styrde österut mot Lagos som är ett seglar mecka för långseglare.

DSC03697-2

Här ser vi bron över kanalen som skiljer marinan från den gamla delen av staden Lagos.

DSC03693-2

Så äntligen kommer vi fram till Lagos. Första natten fick vi stanna utanför bron då brovakten stängde  klockan 20 00. Nästa dag var vi välkomna in och fick vår platts.

Väderöarna

DSC03813

Väderöarna i augusti 2010 Storöns hamn från utskiken.

04092010-DSC03254

Färdig båt för långsegling.

04092010-DSC03253

Äkta Bohuslänsk granit

04092010-DSC03246

Här möter vi gamla bekanta Hans Pettersson med fru Gunilla.

04092010-DSC03245-2

Torsten på tur med Donalda.

04092010-DSC03242

Siv och Harry kollar utsikten från Vö. utkiken.

04092010-DSC03240

Efter en bensträckare tar man en paus på bryggan så att vi inte blir överansträngda.

04092010-DSC03251

Strömsund i sommarsol.

14082010-DSC03224

Nu har truten befälet över maskin.

Vinter    3

23042011-DSC_2711

Bästa stället på Väderöarna på säkert ställe.